Många månader har passerat

Sen du somnade in. Jag tänker ofta på dig. Jag kommer väldigt ofta på mig själv med att vilja ringa och berätta saker som jag får höra eller som jag gjort. Ibland tänker jag på alla som sa att när de mist någon nära anhörig så var det precis så. De ville ringa,berätta och minnas.

Fortfarande är det så att jag får ont i hela kroppen när jag ser bilden av hur du låg på golvet och hur jag envist med bestämda steg skulle in. Till varje pris ville jag in och se hur allt stod till.

Det jag kan glädjas över i den tid som gått är att jag fortfarande väljer att se allt det positiva. Jag tror att jag som människa måste göra så för att överleva. 

Idag höll jag av misstag på att radera ditt nummer i mobilen. Hem numret kan jag utantill. Vi hade samma nummer från 1970 fram till den 6/6 -12. Men ditt mobilnummer och smsen mellan oss är kvar. Jag kommer aldrig radera dina sms.

Jag är på väg till att göra den resan som du var med och samlade till när jag fyllde 50 år. Det var också då jag fick ett födelsedags kort med berättelsen om min födsel. Hur det såg ut,hur mycket jag vägde och hur det kändes. Du skrev hur mycket du älskade mig och hur jag sprungit mig igenom livet. Framförallt när jag väl började springa. 

Mamma, du vet att jag tror att du ser och hör hur jag har det. Jag hoppas att det är så. Det blir så mycket lättare då.

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s