Every day in every way I´m getting better and better,

Jag vaknade i morse med en bättre känsla i hela kroppen. Jag känner mig starkare och piggare. Bara en efter lämnad trötthet kvar men en mage som är mycket lugnare. Åt frukost och kände in vad kroppen ville ha. Jag tror våra kroppar är mycket smartare än vad vi själva tror. Den ville ha något som inte var så svår smält. Åt lite yogurt med bär och drack faktiskt kaffe. Jag är inte helt bra. Känner mig klen men jag är på bättringsvägen.

Allt blev dock ännu bättre när jag såg att Peter Jöback var med på morgon teven i fyran. Plötsligt vaknade den här tanten i hela kroppen på en gång.Jag älskar Peter Jöback. Jag gråter när han sjunger,han är super vacker och jag tror han är väldigt trevlig.

Igår när besökte jag läkaren mitt på dagen. Eftersom jag har Ulcerös så vill jag snabbt larma. Ringde även Ackis ( Akademiska Sjukhuset) och fick lite råd utav de på mag och tarm mottagningen. Intog Resorb igår då jag inte fick behålla någon föda alls. Inte heller vatten. Det har verkligen varit passage rätt igenom, direkt. I väntrummet på Vårdcentralen satt ortens mest kända ligist. Han är året yngre än mig och väldigt välbekant och ökänd här. Han satt med syrgas i väntrummet och var verkligen jätte,jätte sjuk. Han har inget riktigt hem. Han är missbrukare. Han är inte klok på många sätt men han är en människa. Han fick nog ingen bra start i livet och förmodligen har han någon form av psykisk störning.Jag känner honom väl. Mitt första möte med personen ifråga var när jag började andra klass och han i ettan. Jag hade fått lapp för vänster öga pga min skelögdhet. Han kom fram och slog mig med knytnäven. Han trodde jag gjort illa mig och han sa att,  ”Han ville se mera blod.”

Han satt där igår som en spillra. Han orkade knappt prata,hade inte ätit på flera dygn och sovit dåligt. Han terroriserar sin familj när han är på orten. Ingen vill veta av honom. Jag satte mig bredvid honom och frågade hur det var. Han pratade väldigt osammanhängande och det gick knappt att höra vad han sa men han ville dö. Han ville inte längre. Jag vet att det är många som vill se honom död. Han gjort så mycket hemska saker och varit väldigt skrämmande. Även jag har tänkt så ibland. Igår kunde jag bara se en tragisk människa. Jag kände en enorm sorg över hur livet kan gå så fel för en del .

En sköterska kom och hämtade mig och placerade mig i ett annat väntrum. Jag sa att jag kände personen ifråga och att jag inte var rädd. Hon sa, ”Att det gör vi också. Och vi vet aldrig vad som kan hända.” Precis då kom läkaren och det var min tur. Jag berättade även för honom att jag inte varit orolig, att jag tycker det är så tragiskt . Och han säger då, ” Det är så tragiskt. I varje stor vuxen man bor en liten pojke”. Jag var på vårdcentralen i dryga halvtimmen och då hade ambulansen inte kommit ännu. Han var verkligen sjuk och samtidigt vet jag att han får mat och husrum på sjukhuset. Är han inte och terroriserar sin  familj så sitter han inne eller ligger på sjukhus. En eloge till läkare och sköterskor på Vårdcentralen som valde att se honom för den människa han faktiskt är. Trots att han även härjar vilt där ibland.

Idag ska jag vila. Äta något som kroppen vill ha och försöka återhämta mig sakteliga. Kanske orkar jag hänga med på en hojtur i denna brittsommar värme.

Vad gör ni denna lördag?

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Livet, Ulcerös Colit. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s