Att mista en vän.

I vårat hem finns katten Hilda. Hon var från början Linas katt. Lina fick Elias, Hilda tyckte inte om små barn och valde att stanna hos oss. Hon valde mig. Innan var det bara Lina som fick ta i henne och kela med henne.
Lina flyttade till andra sidan gatan och Hilda hon kom till oss.

Det är nu 12 år sedan Lina flyttade och Hilda ska i maj fylla 15 år. Hon har varje natt sovit på mig för att sedan lägga sig på sin kudde. Nu är det dock så att Hilda inte vill längre. Hon har magrat mycket och snabbt. Hon äter inte och jag går sönder. Hilda har blivit gammal. På måndag beställer jag tid till veterinären. Min älskade Hilda ska få somna in.

Det här är absolut den värsta biten med att ha djur. Hon har överlevt en överkörning, 3 hundar och nu säger hela hennes väsen ifrån. Och jag tänker ta henne till veterinären medans hon ännu kan röra sig. Men jag går sönder.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Djuren, katt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att mista en vän.

  1. Lena Karlssson skriver:

    Åh va trist det är att skiljas från ett husdjur! Stina tog bort sin hund för två veckor sen, Känns jättekonstigt att han inte är med när dom kommer! Hon hade haft honom i nästan 13 år, hennes första hund, köpt för den första lönen på sommarjobbet. Kram till dig. Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s