Plötsligt händer det.

Jag är tillbaka. Kanske inte varje dag men i alla fall då och då. Om 4 veckor vänder det. Det kommer att bli ljusare och ljusare och ljusare. I och med det så blir det lättare att vara människa. Jag är så tacksam över att ha en man som står ut med mig så här på hösten. Jag lovar, jag är inte lätt att leva med.

Ljuset i höstmörkret är min familj,mina vänner och träningen. Utan träningen vore jag nog helt lost. Jag är precis hem kommen efter ett skönt skivstångspass. Kör bara styrkedelen numera på inrådan av min sjukgymnast. Har dragit ner på den högintensiva träningen en del och känner hur mycket styrka jag får på passen. Ett tag kände jag mig även orkeslös på varenda träningspass. Började misströsta och kände mig väldigt orolig. Jag tränade helt enkelt för hårt eller för intensivt. Nu inriktar jag mig på att få ordning på mitt ben med hjälp av bra styrketräning,crossträning och core.

Lika lycklig som ett barn blir jag när jag känner att jag orkar mer, att jag blivit starkare. Kommer hem och kvittrar och redovisar för mannen i mitt liv. Han är min hjälte ibland. Igår fick jag för mig att prova handstående. Jag har ALDRIG någonsin stått på händer. Jag törs inte,kan inte . Det hade jag bestämt. I crossträningen ingår ibland handstående. Vill man gå snäppet längre gör man armhävning i handstående. Det är inte Fru Björklunds mål.

Igår tränade jag här hemma. Ben,rumpa och armhävningar mm. Kom plötsligt på att vi har få väggar att göra handstående mot. Diskuterade detta med maken och han erbjöd sig att hjälpa mig. Sagt och gjort. Jag ställer mig mot en garderobsdörr, panikslagen. Maken lyfter upp mina ben och jag skriker samtidigt: -Du får inte släppa,du får inte släppa. Han med lugn stämma -” Jag lovar”. Han är lugn min man. Och jag gör det! Jag står på händer mot väggen medans maken inte släpper taget. Sen får han hjälpa tant ner också. Nu ska här övas ofta. Tyvärr är rädslan fortfarande starkare än vettet i huvudet. Men jag kan vill och ska.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i core, Crossträning, Handstående, Styrketräning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Plötsligt händer det.

  1. Lena Karlssson skriver:

    Åh va skönt att du är tillbaka! Jag har saknat dig!
    Kram Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s