Kärlek & så lite träning.

Är så stort, fantastiskt och så enkelt och ibland så förbaskat svårt. Jag har haft förmånen att umgås med mina familj i helgen. Att umgås med de små. Den äldsta blir i och för sig 13 i år men han är för mig liten ändå. Han tampas med att vara i någon sorts mellan land. Han är inte vuxen men heller ingen pyttis. Den minsta lilla blomman Flora har i sin tur fullt upp med att upptäcka. Att uppgradera sin hårddisk.

I lördags stod Flora i hallen och pussade väggen. Det var pappan i familjen som upptäckte vad Florisen gjorde. Först förstod vi ingenting. Sen såg vi ( när hon flyttade lite på sig) att det var en solkatt som sökt sig in. En liten solkatt som hon ville pussa. Men varje gång hon var där och plutade med den lilla munnen försvann ju solkatten. Hon gjorde det om och om igen. Hon är i åldern jagäröveralltochingenstans.

Det är med värme och massa kärlek jag skriver om mina små. De ger mig så mycket och jag ger gladeligen tillbaka. En av killarna kom in stormande med bar överkropp och barfota här igår. Hela munnen var knallblå av ett tuggummi. Den yngsta killen har hoppat studsmatta och bränt ansiktet på den. Han landade på ansiktet och har sår i panna och på näsan. Den äldsta har spjälade fingrar pga studsmattan. Spricka i fingret då han landade på handen. Min dotter har fullt upp. Jag har förmånen att låna de och lämna de åter.

Själv har jag använt helgen till saker jag tycker om att göra. Vi har åkt hoj. En tur till Rullis på ”Black Pearl”. Det var galet kallt på Rullsand. 8 grader och rimfrost på hela kroppen. Jag frös till och med om huvudet. Trots en stor hjälm. Igår hade vi hela klanen här på middag. Linas familj och vännerna från England. Grillade baconlindad kycklingfilé i småbitar och bjöd på potatisgratäng med massor av grädde till. Det var verkligen uppskattat.

På kvällen var det dags för CF i Östhammar. Jag har haft lite problem med ryggen de sista dagarna. Bära eller brista var lite tanken. Jag slog en del personliga rekord igår. Det var en sjukt nöjd Tant Asta som åkte hem. Det är hemskt roligt att känna sina egna framgångar. Känna att kroppen svarar på träningen. Och hur mycket starkare jag blivit i mina armar och axlar. Armgång var helt omöjligt för några månader sedan. Nu går det hur bra som helst. Och jag fick till tekniken med att klättra i rep igår. Bättre än någonsin. På det så känns ryggen bättre idag.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Barnbarn, Black Pearl, Crossfit, Crossträning, kärlek. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s