Sakta så sakta

Återvänder styrkan till kroppen. Jag är väldigt sällan sjuk. Har inte haft feber på nästan ett år så jag får spunk av detta. Fick ont i ryggen av att ligga still. Det som stört mig mest är att jag för någon månad sedan bestämde mig för att skaffa mig en PT ( Personlig Tränare). Min rygg krånglar och det smärtar ner i benet. Sagt och gjort. Jag gick med i Lofsangruppen. Fick mitt första träningsprogram och blev sjuk efter 3 dagar.

Min utmaning i detta med PT kommer i första hand vara att varva ner. Jag har verkligen kört huvudet i väggen. Pressat min kropp och tränat tuff,rolig och smärtsam träning. Har många gånger haft rejält ont i framförallt höger skinka/ben när jag kommit hem. Joggandet fick jag i stort sett sluta med helt. Jag känner inget under själva passet men efteråt.

Det var nu jag bestämde mig för att ta hand om mig och göra om och göra rätt. Fick mitt första träningsprogram och tänkte ” Skojar de med mig”? Jag ska knipa, köra bålstabilitet och verkligen bygga upp mig inifrån och ut. Jag som haft de tuffaste passen som ventil. De har hjälpt mig vid ilska,sorg,glädje och frustration. När jag nu har legat här som en strandad gråsäl så har jag haft tid att fundera och knipa. Det är det enda jag orkat med. Gör ni era knip övningar flickor? Min bäckenbotten kommer att vara fantastisk. Inget kiss i byxan är det tänkt. Väldigt viktigt.

Andra reflektioner i min tillvaro har varit att allt jag gör gör jag i rasande tempo. Är jag ute och går så går jag inte och känner efter eller ser allt det vackra. Jag ångar på i 190 med stress påslag.Blir irriterad på såskoppen som sakta lunkar efter ( jag pratar om Moltas). Idag gick vi sakta. Med mina mått mätt sakta. Moltas njöt, jag njöt och jag andades. Inget stresspåslag, ingen prestation på min promenad. Molte hade en lugn och harmonisk matte för hon orkade inget annat.

Jag har även lyssnat på min vän Helena. Hon har varit min lärare i en del av det här. Även om jag inte förstod det först. Hon skrattade när jag med panik skickade ett sms ” Jag ska knipa!!!”.

Nu är det dags att se Djävulsdansen på teven. Det kan jag skriva en avhandling om en annan gång.

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i knip, rädslor, rehab, träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s