När jag var liten

Gick jag på lekis i Vasa i Finland. Den tiden för mig är inte endast förknippad med positiva minnen. Jag vet inte hur många timmar om dagen jag spenderade på Förskolan men jag vet att vi åt lunch där. Luncherna var inte alltid positiva händelser. Om vi inte åt upp blev vi bestraffade. Jag blev bestraffad. Jag var kinkig med maten.

Jag har suttit vid bordet och sett de andra barnen leka ut. Jag fick inte gå ut förrän jag ätit upp och ibland satt jag där till min mamma kom. Jag har blivit förpassad till ett mörkt förråd fullt med material som papper, pennor och kritor. Där satt jag instängd i mörkret och kan än idag känna hur det luktade där inne. Jag har varit tvungen att äta filmjölk som jag hatade och kväljdes utav. Men det värsta var ändå den gången vi fick inlagda rödbetor. Jag tyckte inte om det. Jag tvingades att äta upp det som fanns på tallriken. Kräktes upp det och var tvungen att äta upp spyorna.

Detta har i sig lämnat en jätte skräck för rödbetor hos mig. Jag mår illa av att se en burk inlagda betor och springer när jag känner doften. I detta nu när jag skriver så känner jag en sorg över hur de behandlade mig . Jag vet ( minns) att mamma skrev ett brev till min lekis fröken. Jag vet också att jag blev befriad lekis då vi flyttade till Sverige.

För några veckor sedan besökte jag en vän som bjöd mig på lax och ugnsgratinerade rödbetor. Det var då jag fick tänka ” Anne, du är stor nu” . Hon visste ju inget. Jag smakade 2 små bitar och det var rätt ok. Idag har maken och jag ugnsrostat rödebetor med chevre, balsamvinäger,valnötter och houng. Det var helt ok! Jag kommer att äta det igen. Tror bestämt att jag tagit ett steg in i vuxen världen idag. :D. För mig är det ett stort steg.

Jag kommer aldrig tvinga ett barn att äta något. Har heller aldrig gjort det under min tid på förskolan. Jag kommer heller aldrig äta inlagda rödbetor eller filmjölk. Och jag hatar än idag mörker och doften av ett rum med pappers material. Saker som sker i våra liv sätter djupa spår. Både onda och goda händeser.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Barnbarn, jagkanochjagvill, Rödbetor, trauma, vinst. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s