För 3 år sedan idag

Pratade jag med min mamma i telefonen. Hon hade fått sin dos av medicin mot benskörhet. Hon var frustrerad över att behöva vänta på taxin som skulle ta henne hem. Det var skolavslutning med massor av studentflak. Det skulle dröja innan bilen kom för att föra henne hem till tryggheten. Hon älskade sitt hem. Hennes lägenhet var hennes borg. Det var det sista samtalet vi hade. Dagen efter började vi sakna henne och på eftermiddagen den 6/6-12 hittade jag henne död. 

Det är en upplevelse som kommer följa mig hela mitt liv. En känsla av overklighet, chock, tung och stor sorg. En känsla av att hon bara sov . Om jag bara tänkte och trodde riktigt mycket på att det inte var sant så var det inte det. 

Sorgen finns med mig hela tiden. Den ändrar bara skepnad. Jag har mamma med mig överallt. Hon blänger på mig från skänken i vardagsrummet. (Argt) Fortfarande mest när jag tar ett glas vin. Jag säger godmorgon när jag vaknar och godnatt när jag går i säng. Hon finns i mitt minne, hon finns i min röst. Vi låter tydligen lika när vi pratar. Jag tror att det är så att de vi förlorar lever vidare i oss med oss i våra minnen och våra berättelser. 

Många gånger när hon kevde så sa hon att: ” Du kommer att förstå med åren”. Och så är det också. Det är livets gång. Vi för med oss våra upplevelser, tankar, känslor och erfarenheter. Vi för de vidare med våra barn och barnbarn.

Elliot sa en gång vid gammelmormors grav att: ” Han var säker på att hon kunde teleportera sig. Hon fanns där vi fanns och såg det vi gjorde. Hon förflyttade sig från ställe till ställe”. Elliot är en klok ung man på snart 11 år. Jag väljer att tro på honom. 

Jag känner mig tung i sinnet idag. Dels och mest pga att min mamma är en saknad mamma. Vad än har hänt och varit. Men också pga av att det är galet tråkigt att inte vara frisk. Hur glad och positiv jag än försöker vara så blev jag en smula trött idag. Nu har jag börjat äta medicin mot Bältros. Nu hoppas jag eländet försvinner , pronto. 
Äiti rakas. Du fattas oss ❤️ 

Skrivet den 5/6-15

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Äiti, Grekland, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s