Ibland låtsas jag eller fantiserar jag att jag har superhjälte krafter. Min fantasi finner inga gränser. Fnular på vad jag skulle kunna göra. Hur skulle jag se ut? Vad skulle jag bära för outfit? Min bror skulle vara en blå Avatar. Det är jag 100 på. Jag roar mig själv med att ha kvar mina fantasier precis så som när jag var barn.
Tänk en Tant i rosa trikå med ett stort emblem på bröstet. Jag vet inte hur det skulle se ut och svart är allt coolare än rosa. Men! roligt skulle det vara. Varför inte ha en möjlighet att vara osynlig. Eller att kunna flyga. Jag är i och för sig höjdrädd men det går säkert att fixa.
Igår kände jag mig lite extra superhjältig. Av tre sökta utbildningar så har jag kommit in på tre. Jag har gjort prov, intervjuer och flera prov.Tanken är nog att jag ska gå en utbildning nu :). I september blir jag nu student i Uppsala på Folkuniversitetet. Bra och nära till allt. Hursom så gick jag runt här hemma och log som en bredkäftad groda.
Annars då? Jo, tack vad rart att ni frågar. Jag arbetar och försöker få min knopp att förstå att vi ska vara sams.Min knopp har nämligen bestämt sig för att sluta sova. Min kropp tar nämligen väldigt mycket stryk av oerhört lite sömn. Jag fick ett sömnpiller av en vän. En insomningstablett. Jag låg där i söndags kväll och tänkte att ” Yes!Knocka mig”. Det blev inte så. Jag somnade efter dryga halvtimmen men vaknade hela natten igenom.
Min knopp är försatt i stressläge 190. Jag har inget att vara stressad för. Jag intalar mig själv det varendaste dag. Jag har ett väldigt roligt arbete och jobbar med oerhört trevliga kvinnor och män. Jag arbetar tätt tillsammans med en ung tjej på 27 år. Vi stortrivs ihop och har jätte roligt. Tänk om jag bara kunde få larm klockan i knoppen som stressar kroppen att förstå att allt är lugnt. Jag jobbar på det dagligen.
I Huvudet på Asta 
Usch, va jobbigt att inte kunna sova! Ja, ibland lever knoppen ett eget liv verkar det som. Hoppas det blir bättre snart! Och hoppas vi ses snart! Kram!