Att vakna i Uppsala på hemvägen från jobbet är överhängande. Jag sover fortfarande risigt och idag är jag ”aptrött”. Dessutom åkte jag hemifrån utan långärmat imorse. Solen strålade, det var varmt och busschauffören krämda på Ac:n på iskall. Så här sitter jag och ser ut som Plupp, liten och blå.
Dagens arbete bestod mest av att skriva diktat. Hej! Alla nya, roliga, konstiga ord. Valsalva, Mac Murrays, bilaterala och patella. Sen har jag de snurrandes i min ovilande hjärna. Det som är lätt oroande är att jag har ett galet bra siffer minne. Mina vänner behövde aldrig någon telefonkatalog när det begav sig. De hade ju mig. Numera förlitar även jag mig på min Ajfån. Men! Jag börjar lära mig patienernas personnummer utantill. Ja, inte allas men en del åtekommande. Så jobbar mina grå. Vore grymt bra att ha det minnet till allt annat också.
Dagens eftermiddag är fullständigt oplanerad. Vila! Är ledordet. Yoga och andas. Hitta lugnet, ta en tupplur. Jag är ensam i ett par timmar vilket ibland är så underskattat.
Jag tar min afebrila kropp och lägger mig på yogamattan i död mans pose. Andas och sluter mina blå.
Namaste.
I Huvudet på Asta 