Jag vaknade i morse och kände en sådan enorm tacksamhet och glädje. Glädjen över att vara glad. Att uppskatta det lilla i livet. Igår satt vi vid Dalälvsmynningen och fiskade. Vi åt middag på restaurangen här först och valde fisket före trubaduren. Vi satt där bara vi och Moltas och hade det så bra. Trubadurens sång hördes ända ner till oss.
Efter en stund kom ett ungt par ner för fiske. Han frågade oss lite om vad man kunde få och vilket bete man bör ha. Han använde sig av spinnare. Vi kör med jiggar. Jag gav honom en jigg och han fick en liten gös. Han släppte i den men var naturligtvis glad. Maken fick 4 små gösar som fick åter gå till älven. Moltas simmade glatt efter de och försökte med glädje apportera. Han har ju lyckats med det några gånger.
Jag tänkte på vår väg hemåt att allt handlar om vänlighet och kärlek, om karma. Jag gav honom en jigg och han blev glad. Samtidigt kände jag glädje över att kunna ge.
I vintras/höstas när jag mådde som sämst hade jag inte förmågan att välja glädje. Jag var inte tacksam över livet. Jag tror det är därför jag kan bli så oerhört tacksam och glad över det lilla, lilla idag. Så där tacksam så jag blir rörd.
Jag är tacksam över:
Min familj
Mitt arbete
Mitt/vårt Rullis
Att jag mår bättre
Över sommaren
Att jag börjar skolan
Att jag kom in pä allt jag sökte
Jag förstår att jag är bra
Att jag kan träna
Att jag har fantastiska vänner
Moltas, världens finaste Moltas
Black Pearl
Kaffet jag dricker
Smultronen i skogen
Livet
Att jag är jag
Och nu är jag rörd. Men jag är glad.
I Huvudet på Asta 