När ingen annan såg. Jag såg inte heller. Du log mot mig , när ingen annan log. Jag log inte heller.
Du famnade mig när ingen annan mig ville famna. Jag famnade mig inte heller.
Du Tröstade mig när ingen annan kunde trösta. Jag tröstade mig inte heller.
Vem är du då som ser mig så? Som ger mig synen åter. Vem är du då som sett mig så när jag själv mest i tvivlan gråter.
Är du den jag önskat vara, Är du spegeln av mig själv. Är du den som gömt sig bara ? Då jag dig nu förlåter.
I Huvudet på Asta 