IMG_5299
Så satt hon där så stilla. Funderade på vad som hänt. Fåglarnas kvitter, en mild bris på hennes kind. Vilken tomhet som hon känt.

Sen insåg hon med vindens sus som viskade i stilla brus att hon i hennes liv finns överallt.

Hon är tårarna på kinden, gräset du beträder. Hon är snöflingan som smälter, hon är lövet som dalar gult i höst rusk väder.

Hon är sången i ditt huvud, hon är luften som du andas. Hon är ljuset i ditt fönster då när morgonljuset randas.

Så sitter hon där och försöker förstå, att samma sak ska hända henne när årena får gå.

Hon blir ett med jorden med vattnet och med vinden. Hon är den som kommer försiktigt och smeker dig på kinden.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s