Så gick de sig ut en morgon………..

Där gick de tillsamans de fyra. Tillsammans, lugnt i arla morgonstund. Morgonen började tidigt. Herr Terror väckte de allihopa strax efter 06.30. Att ens tro att den varelsen ska ge upp sitt gnyende och pipande är befängt. Hon steg ur sin säng, tittade till termometern som visade på 17.2 grader, drog fingrarna genom håret för att sedan klä sig i varmare kläder. Maken såg frågande ut. – Ska du gå upp redan? Ställer du på kaffe? svarade hon och gav sig av ut på en ”kisse sväng” med pälsbollarna. Just nu är det så tyst och lugnt på campingen. Det är nästan bara de på hela stället. Solen har så sakta börjat värma, fåglarna kvittrar ännu och på deras väg ses många myror streta på med sina bestyr. När sover de inför vintern? Tänker hon.

Hon känner frustration och ilska när hennes farbror ska stanna, stanna länge vid platser där väldfotande tikar lämnat sina spår. Den lilla terroristen han pinkar vid varje buske, sten och pinne om han får. De går sin morgon runda för att sedan sätta sig framför mogonteven och dricka en kopp varmt, gott kaffe. Efter frukosten ger de sig tillsammans ut på en längre sväng. För att kunna njuta av solen går de endes stranden som består av stenar. Vackra stenar som har olika former, färger och storlekar. Hon söker efter hjärtformade stenar. Tyvärr kan hon inte bära hem alla hon hittar. Hundarna springer utan koppel. Den lilla påminner ibland om en liten gris där han pinnar på med sina korta ben. Farbror han badar, Det gör även den lilla när han missbedömer vattendjupet i sin lek.

De njuter tillsamans de fyra. Det blir varmt rätt snart där de går. Inte en själ finns i deras närhet. Hon tar av sig sin t-shirt och blottar sin urtvättade behå samtidigt som hon tänker att det inte spelar någon roll om någon ser. De har det ju så bra. Stenarna gör promenaden svårare, svettigare och annorlunda. Det tar tid, tid att titta på stenar som glittrar, att kasta pinnar i havet, att diskutera rullstensåsens form. Plötsligt hittar hon en flaska med post i. Hon öppnar flaskan och finner ett brev skrivet med ett barns handstil. Skrivet av två systrar som bott på Rullsand i Juli. Med värme i hjärtat läser hon brevet, läser det högt för maken. Sedan bestämmer de sig unisont att kasta i flaskan igen och hoppas på att den flyter längre bort den här gången. Det fanns inga telefonnummer i brevet och i detta nu minns hon bara namnet på en av flickorna som skrivit det. Hon hette Tindra.

En och en halvtimme senare är de hemma igen. Havtornsbären på alla buskar är nästan avplockade. Några ligger i hennes mage. Hon har bara plockat ett fåtal. Att plocka bär hör inte till hennes favoritsysslor. Hundarna är trötta, blöta samt nöjda. Själv kämpar hon emot rastlösheten som kryper i hennes kropp. Fortfarande är det så att ” Bara vara” inte är det lättaste för henne.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i farbror, flaskpost, glitter, Havtorn, Make, Rullsand, rullsten. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så gick de sig ut en morgon………..

  1. lena skriver:

    Det där kan ju vara början på din bok! Låter jättebra!
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s