Näst sista dagen…….

Ibland kan hon känna att livet inte bara är tillfälligheter. Att saker sker för att det är en mening. Händelser som ger eftertanke, värme samt kärlek. Igår var det så när hon öppnade boken ”Konsten att höra  ett hjärtslag. 

Om hon kunde återge känslan av en bra bok eller känslan av att åka vespa högt upp i bergen i gassande solsken. Alla dofter, ljud och synintryck. Sinnena stimuleras, alla sinnen på en gång. Samtidgt tänker hon där bakom sin makes breda ryggtavla, ”Vad händer med allt det jag ser och hör den dagen som jag dör”? 

De passerar små byar med väldoft från köken. Små gummor som sitter på trappen till sitt hus i skuggan. Män som gräver i jorden i över 30 graders värme. Getter som skuttar och avger en inte allt för angenäm doft.

De stannar högt uppe på ett berg. Utsikten är hänförande. Inte ens träden växer här uppe. Bara låga, ljusgröna buskar som breder ut sig. Han vill titta på utsikten. Hon bromsar honom när han närmar sig kanten. Rädslan för höjder har alltid funnits där. Ofta drömmer hon att hon ramlar. Höjden drar henne nedåt. Den är skrämmande och hisnande. 

De fortsätter sin resa tillsammans. Vespan kämpar och jobbar både uppför samt i de branta backarna nedåt. De skrattar tillsammans åt de kurvor som vägarna har. Plötsligt finns där en skylt som varnar för vägbulor. Ännu mer dråpligt blir det när de inser att vägen delvis rasat  

 samman. Försiktigt manövererar han fordonet nerför.

Slutdestinationen är Mykali beach, Mirtos Taverna hos Maria. Hungriga slår de sig ner och ber om lunch. Maria ler samt utbrister ”Now?”. Hon vet inte att hungern alltid är närvarande i hennes kropp. Tillsammans beställer de en enklare lunch. Omelett med skinka och ost, små ostpajer samt dryck. Han får in en immig Mythos. Hon är nöjd med vatten.

De har nu lärt sig att bråttom inte existerar här. Väntan är vila utan stress. Omeletten kommer in strax före pajerna. Det finns ingenting i maten som stämmer överrens med det de beställt. Pajerna är fulla med spenat, omeletten med potatis och paprika. De säger inget. I stolen bredvid ligger en vansinnigt söt, liten kattunge. Hon reser på sig jamande då hon känner mat lukten.

  
Solstolarna på hörnet väntar. Luften är disig utav värmen som idag kryper svidande in i deras hud. Båda två längtar efter att kasta sig i det ljumma havet för att få svalka för stunden. En vecka i Grekland på Samos har gått . Det har varit ljuvligt, vackert samt minnesvärt.

Imorgon är sista dagen på stranden. På kvällen flyger de hem till sitt.

  

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Grekiskt, Grekland, samos. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s