Backa sig lite då.

Det är ingen hemlighet att jag i vintras/våras var hemma pga utmattningsdepression. Långvarig stress i kombination med många andra faktorer som spelade in sänkte mig ett tag. Sen hände en himla massa positiva saker. Jag kom in på alla utbildningar jag sökte, jag hade ett fantastiskt arbete över sommaren i Öregrund. Jag träffade massor av fina människor. Och nu går jag den utbildning jag ville in på med 34 andra fina människor. Allt är verkligen bara jätte roligt, jätte intensivt, jätte nytt och intressant och ibland galet stressande.

Igår kom jag hem vid 15.30. Var innanför dörren strax efter och fick från ingenstans jätte ont i bröstet. Naturligtvis på vänster sida, ut till armhålan och axeln. Det gjorde ont i sittande, stående och när jag rörde på mig. Verkligen vidrigt ont. Efter dryga halvtimmen ringde jag vårdcentralen. De beordrade mig att genast uppsöka akuten. Vi for iväg och där blev jag sedan i tre timmar. Man gjorde EKG x 2 , det var blodprover och det kollades saturation. De tog hand om mig på ett ypperligt bra sätt. Läkaren hette Karl. Han var helt fantastisk. Återigen blev Anne kär i en människa. Han var gift och jag är gift . Annars hade jag friat. Han lyssnade, var rak och ärlig men framförallt så var han glad och vänlig.

Som tur är så var alla värden jättebra. Kroppen skötte sig den här gången också. Jag är ”Bara” stressad. Nu gäller det att backa sig lite i sitt agerande. Eftersom jag vet att jag är högpresterande så har jag lovat mig själv att göra dessa år i lugnt tempo. Ibland tror jag att jag glömmer det. Min hjärna är van att jobba i 190. Vilket den fortfarande försöker göra. Jag har varje kväll vid sänggåendet en plan för hur dagen efter ska se ut. Jag veeeeeet att det låter galet men så är det. Jag älskar det jag gör men jag gör det för mycket.

Jag tänkte på vägen in som så : ” Att om jag inte åker in och det är allvar så dör jag. Och om jag åker in och det inte är allvarligt så känns det fånigt.” Men det var inte fånigt. Det var bra. Nu vet jag varför mitt hjärta rusar på nätterna och ibland på dagtid. Kroppen är smart. Den talade om att det var dags att varva ner ett hekto. Jag hann också tänka att det var bra att jag hade schyssta underkläder. Jag var hel och ren ;).

Jag hade ätit kl 11.30 på dagen. Vi kom hem strax efter 20.00 på kvällen. Jag var färdig att mörda av hunger. Kraschade i soffan med en bit mat och ett glas rött kl 21.0. Tittade på Grey´s och tänkte på Mats. De pratade nämligen om hur en bra ledare ska vara för ett team.

Idag är jag glad, nöjd och eftertänksam. Men! Det är absolut inte synd om mig på något sätt. Jag mår hur bra som helst ska bara vila lite mera.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i EKG, kärlek, skola, stress, Tankar, utmatningsdepression. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Backa sig lite då.

  1. Cissi skriver:

    Ta hand om dig!
    Kram

  2. Sophie skriver:

    Ta hand om dig Anne! Vi är många som läser din blogg och du inspirerar och berör! Kram 💗

  3. Madde - Dagarna skriver:

    Ta hand om dig!
    Kram!

  4. lena skriver:

    Jag säger bara kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s