Relationer

Ibland kan relationer till andra människor vara något av det svåraste som finns. Framförallt till våra egna släktingar och vår familj.För att inte tala om den relation man lever i . Det går ju inte att känna samma sak 24/7 för en människa. Ibland älskar jag honom mer och ibland väldigt mycket mindre. Ibland kan jag inte höra honom andas, tugga, svälja eller existera. Lite jobbigt läge där. Men som tur är så saknar jag honom om han är bort rest. Tycker om att vara nära och känna trygghet. Trivs med att vara vi efter alla dessa år.

Sen är det relationerna till resten av familjen, vännerna och släktingarna. Min släkt finns i Finland. Dem träffar jag vid begravningar numera. Vi har bott i Sverige sen 1969. Jag förstår finska men är inte så vidare värst bra på att prata det längre. Dock kan jag fortfarande sakna Vasa så det gör ont i bröstet. Mina kusiner i Vasa pratar svenska så där är språket inget problem. 🙂 Sen har jag en drös med släkt runt Helsingfors. Tyvärr är kontakten mot Finland väldigt liten.Som tur är finns Facebook. Vi pratar med varandra där. Jag på engelska och de på finska.

Ibland blir inte våra relationer till våra nära och kära som vi tänkt oss. Ibland blir det helt enkelt jobbigt. Jag har aldrig hymlat med att jag och mamma hade en väldigt speciell relation. Hon var min mamma, hon gjorde så gott hon kunde men det var inte alltid så bra. Min mamma och jag hade en period när vi inte kunde kommunicera alls. Det var nu när jag var vuxen. Vi pratade inte med varandra. Det gick så långt att vi inte sa hej till varandra. Det hade hänt så mycket under vår livstid som var så infekterat och just där och då var vi inte kompitabla med varandra. Men vi redde ut det också. Faktiskt mest på hennes sätt. Jag var inte alltid 100% nöjd men jag försökte tänka att ” Hon gör så gott hon kan”. Hon var väldigt manipulativ och hade oftast den största offerkoftan en människa någonsin beskådat. Hon behandlade inte mig och min bror lika. Ingenting av det jag jorde dög. Det var min känsla.

Men! Jag är så glad över att vi återfick en fungerande relation. Jag är glad över att vi pratade, åkte och shoppade och hade det trevligt och roligt ibland. För om jag inte hade haft den kontakten när jag fann henne död den 6/6-2012. Då hade jag nog aldrig blivit människa igen. Och idag när jag sitter här utan min mamma så är det så mycket jag hade velat fråga henne om. Frågor jag aldrig kommer att få svar på.

Sånt här kommer jag på i mitt stilla sinne i mitt pluggande av nervceller och dendriter. Nu ämnar jag pumpa min biceps.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i biceps, familj, kärlek, Mamma, relationer, släkt, träning, Vänner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s