När väckarklockan på telefonen ringde ville hon mest av allt stänga av den och ligga kvar. Det är inte så ofta den känslan infinner sig just nu. Vetskapen om ett stundande naprapat besök i Norrtälje skrämde henne. Mats, som naprapaten heter är inte det minsta skrämmande. Det som kändes i hela kroppen var att ge sig av med bilen i halkan mot mål hon aldrig besökt ensam. Hon kan köra bil. Hon är faktiskt bra på det men osäkerheten inför något nytt med nya resvägar kan vara lite otäcka. Dessutom hade hon fortfarande sommar sulor på.
Frukosten som bestod av två ägg och ett ostbröd smakade väldigt bra. Tankarna gick till gårdagens tenta. Inatt sov hon ovaggat. Sov så skönt, rent utmattad. Pälsbollen pockade på hennes uppmärksamhet. Fjärilarna i magen växte i takt med att klockan gick. ”Varför ska jag gå omkring med rädslor som jag klarar av ”?tänkte hon. Det är mycket som snurrar i hennes huvud nu. Mycket som är positivt och handlar om att utvecklas och att våga. De gick sakta, en stilla promenad hon och farbror. Det var isgata på vägarna. Vilket inte lugnade henne direkt.
Solen hade stigit och tinat upp isskorpan från bilen. Musiken i bilen fick P3 som tack och lov är utan reklam. Efter några mil glömde hon bort att hon var nervös. Nu satt hon där ilsken istället då någon framför henne förde ett fordon i snigelfart. Ja, det var halt men att köra 60 km/timmen på 80 väg som var upptinad ökade hennes sympatiska nervsystems arbete. Helt i onödan, det lönar sig som inte. Radion spelade musik hon kunde sjunga med i. Solen strålade från en klarblå himmel och plötsligt var hon framme vid sitt mål.
Tillsammans diskuterade de hur hennes rygg och ben kändes. Vad hon kunde göra mera för förändringar . Han böjde och stretchade, knäckte olika kroppsdelar och visade nya övningar. Tillsammans delar de ett helhets tänk. Att kroppen är en helhet. Det är inte bara muskler och mage. Det är allt i ett paket. Hon ska hänga i sin chinsstång. Helst sju minuter om dagen. Hon ska även stretcha flera gånger om dagen. Det är då hon ler och säger: -Jag får avboka skolan om jag ska hinna med allt detta. Att sträcka ut ryggen hängande är bra. Men naturligtvis ska hon inte hänga och dingla där 7 minuter i rad. Det ska portioneras upp i 30 sekunders intervaller några gånger om dagen.
När besöket är över känner hon sig som en drottning på vägen. Mats inger hopp. Han säger att det kommer att bli bra. Och det är redan mycket bättre. Det som andra naprapater sagt dementerar han. Hon tänker i bilen på hur mycket pengar hon lagt ut på att försöka bli bra. Men ändrar tanken till att då var då och nu är här. Det är nu hon ska bli bra. Ibland när hon sitter ensam i bilen drömmer hon sig bort. Drömmer om att hon bara åker dit näsan pekar och är borta ett dygn. Kanske shoppar hon, tar in på hotell och bara är. Kanske tar hon en längre resa på en vecka och tar första bästa plan. Det är tankar som kommer när drottningen i solglajor susar fram utan en enda bromskloss framför sig.
Rädslor är skrämmande och utvecklande tänker hon när hon väl kommit hem. Tyvärr låter hon sig fortfarande ofta styras av sina rädslor. När du som barn inte har något stöd i livet.Ingen som riktigt kan stötta dig och ge dig den styrka du behöver. Får du arbete lite mera på att bygga upp den själv. Du behöver underhålla din självkänsla dagligen. Det behöver egentligen inte vara så stort. Kanske kan du trösta det lilla barnet som du har kvar inuti och berätta att det är lugnt. Det är ingen fara. Sen kan du komma hem, ta en kaffe och en chokladboll. Luta dig tillbaka och vara fantastiskt nöjd med att vara bara just du. Du som idag övervunit ännu en rädsla.
I Huvudet på Asta 