Och………….

Så satt hon där helt allena med sina böcker. Inkurad i en stor tröja med randiga sockar på fötterna och morgonens tredje kopp kaffe. Studie böckerna låg i en prydlig hög på bordet. Tystnaden var så skön och befriande. Endast hundens snusande andetag hördes. Maken hade givit sig av till jaktmarkerna för sina nöjen. Hon, hon njöt av att bara få vara ensam. Ensam är jobbigt och du inget val har men ensamhet kan också vara ljuvligt.

Det är endast någon dag kvar till hennes kommande tenta och tankarna far iväg åt alla håll där de inte ska vara. Vad är då egentligen rätt och fel funderar hon. Att sitta här och se hela rönnen full av domherrar är betydligt trevligare än att läsa om sputum ( upphostningar). Att surfa en stund på Facebook och prata med vänner lockar också. Hon bestämmer sig för att stänga ner Fb och folkusera på böckerna. Det är då orden kommer. Behovet av att skriva lite, att få göra sig av med en mängd tankar som poppar upp.

Hon kommer att tänka på sin mamma när det kommer till ensamhet. Mamman som inte alltid var som andra mammor. Mamman som ofta påtalade sin ensamhet, hur ensam hon kände sig. Mamman som inte tog av sig jackan när hon kom på besök då hon alltid hade bråttom. Mamman som inte släppte in människor som ringde på hennes dörr. Mamman som gick långa promenader endast för att få prata med någon då hon ju levde ensam. Men hennes ensamhet hade hon valt själv. Hon valde att ingen ha nära inpå. Samtidigt som hon egentligen kände sig väldigt ensam och övergiven.

Ensamhet kan vara förödanden och är idag lika dödande som många sjukdomar. Trots det kan vi inte tränga oss på våra nära och kära. De väljer sitt liv och vi gör så gott vi kan. Nu dog inte henes mamma utav ensamhet. Men det är ofta hon tänker på varför hennes mamma valde att vara ensam och se sig själv som ett offer. Livet har så mycket att ge om vi bara väljer att se allt det vackra. Och inte är det någon som kommer och dukar allt det vackra åt oss. Vi måste verkligen välja och styra våra liv så mycket vi förmår.

Hon tänker då också på att det inte är en självklarhet om det finns sjukdomar och andra orsaker. Men vi ska vara rädda om våra nära och kära. Att ge kan vara lika befriande som att få.

Tiden rusar iväg och hon inser återigen att boken ligger där och binkar ilsket rött. Det är dags att ge sig in i studievärlden. Hunden vänder på sig med en suck. Inte licka graciöst som förut då han börjar bli till åren kommen. Julgranen är fortfarande fantastiskt vacker. Pepparkakshuset såg sin sista stund komma igår då barnen invaderade hennes hem med stora ,lysande ögon. ” Får vi äta upp pepparkakshuset nu, mormor?”. Och det fick de. Det tog inte allt för lång tid och golvet var bestrött av socker och smulor. Inte ens ett litet magknip fick de. Men garanterat en sockerkick.

Diskmaskinen ger ifrån sig tjutande ljud om att disken nu är ren. Hennes bok har inte slutat pocka på hennes upmärksamhet och ute har snöflingorna sakta börjat dala. Vit snö i kombination med domherrar med ljuvligt röda magar är vädligt vackert.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Barnbarn, Livet, Mamma, Okategoriserade, studier, Tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s