Sopslut Tant!

Hemtentan är inskickad idag mitt på dagen. själv är jag som en urvriden disktrasa. Jag tror bestämt jag luktar illa också då jag inte duschat ännu trots eftermiddags träning. Jag har även öppnat tårkanalerna och gråtit så det skvalade. Jag behövde tydligen det. Och det är inte alls synd om mig på något sätt.( Tyck inte synd om någon, det hjälper nämligen ingen) Jag har bara gett 100% av mig själv i det jag gör/gjorde som alltid. Jag är även 100% känslomänniska. Nu återstår att arbeta på att jag kan. Jag tror på riktigt att ”jag inte kan”. Min självkänsla behöver arbetas på rejält. När jag hamnar i träsket ” GAH!!! Jag kommer inte klara detta” så kommer min stress som ett brev på posten. Vad händer när vi stressar? Jo, vi stänger liksom av, eller jag stänger av. Då blir det inte lättare direkt. Mitt mantra nu är ” Jag kan, jag är bra, jag kan, jag klarar allt”.

Men tack vare goa vänner, tålmodig make, härliga promenader och meditation, är nu tentan inne och det är dags att ge sig på nästa del. Den 19:e är det salstenta. Jag vilar mig i form ikväll. Ämnar inte göra mer än nödvändigt nu. Duscha lite, vippa på tårna osv. Mitt röntgen svar har kommit in i min journal idag. En del kunde jag tyda helt själv. Jag har ingen artros i mina höfter. Lite förslitningar osv på en del kotor. Det kan jag berätta för er att det börjar redan när vi är 20 år och tant här är något äldre. Nu vill jag att läkaren ringer mig och berättar resten.

Under mina år på nätet har jag fått många nya, fina vänner över hela Sverige. En del har jag haft förmånen att träffa irl ( på riktigt). Andra har jag tjoat med, hejat på chattat med och skickat över glada tillrop och kommentarer. Jag har följt många graviditeter,bröllop osv. Häromdagen saknade jag en av ”nätvännerna”. Började fundera på vart hon tagit vägen. Hon var väldigt aktiv på Instagram och la ut massor av härliga bilder på familjens resor, vardag och hem. Idag upptäcker jag en minnessida på Facebook över just denna fantastiska unga kvinna. Hon hade blivit sjuk i höstas i en depression och hade avslutat sitt liv i december. Jag blev så väldigt tagen. Och jag har inte kunnat släppa tankarna på henne ikväll. De psykiska sjukdomarna ökar lavinartat i vårat redan stressade samhälle. Kraven på oss är högre och vi ska prestera mera. Psykisk ohälsa är något vi måste ta på allvar. Mina tankar idag går till hennes man och de två barnen.

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade, Psykisk ohälsa, Röntgen, Sopslut, Tant, tenta. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sopslut Tant!

  1. Madde - Dagarna skriver:

    Läskig, jag tänkte också på henne och gick in på henned FB och möttes av en minnessida.
    Hon var ju alltid så glad och positiv. Känns så konstigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s