Rapport från Tanten.

Jag är klen. Är absolut inte van att vara klen numera så det är lätt jobbigt. Jag vill vara som jag brukar vara dvs en kvinna med ork. Imorgon har vi halvdag i Uppsala med föreläsning. Jag vill dit. Då ställer jag mig själv 2 frågor: Orkar jag? Och smittar jag? Alvedon är bra skit. Ett par Alvedon, meditation i öronen och en timmes bussfärd in. Att sedan träffa alla vänner är en ren vitamin injektion.

Jag stannar upp och känner efter imorgon när jag vaknat. Som vanligt hasar jag runt i mjukisar, har inte duschat ännu och är väldigt utan ansikte. Spöke har fått en ny innebörd. Till och med så att Moltas flyr när jag kommer. Moltas är fantastiskt smidig. Jag ser att han känner på sig att jag inte orkar. Han lommar efter/före mig sakta när vi går. Han är nog den klokaste individen i vår familj egentligen.

Det lustiga med en skröpplig Tant Asta är att hon äter. När Robban var sjuk så levde han i stort sett på Resorb. Min kropp vill ha mat. Den är beredd på näringsintag i alla situationer utom vid magsjukan. Det är istället som om jag behöver extra mycket mat. Jag har en jätteorm i min mage, som en avgrund som ropar ” Feed me”. Kroppen ser till att läka genom mat och vila. Nu ska jag vila.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Envis tant, Moltas, Okategoriserade, skröpplig, tant, vila. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s