När jag inte kan sova

Så tänker jag , tänker för mycket. Att ligga och vända, vrida samt fundera och förstora är förgörande. Så jag skriver istället.

Jag hade igår förmånen att få umgås med en 3 åring. Att vara 3 år är att tycka att allt är spännande och roligt. Att åka hiss, rulltrappa, springa i ösregn, fika, shoppa allt! Allt är ett enda långt äventyr. När slutar vi tycka det? 

Jag gick på toan på sjukhuset igår. Talade om för Flora att jag ska kissa. Flora mamman var med i väntrummet. Enligt Flora kissade jag så länge så jag säkejt bajsade. Hon stod på tur att besöka damrummet. Hon kommer ut och berättar glatt att hon kissat och fisit. När slutar vi glädjas åt det? När slutar det att vara naturligt? 

Nu är jag en människa som är öppen med det mesta men inte deklarerar jag för alla att jag släppt väder. Djupa tankar här mitt i natten. 😊

Vi var tvungna att springa och ladda i mera pengar till parkeringen. Himlen öppnade sig och jag sökte skydd på stationen när vi sprang. ”Nej, mojmoj, nej! Jag vill spjinga i jegnet och få vatten i håjet.”Hojtar hon. Och vi springer i regnet. Klart hon ska ha vatten i håjet. Och jag tänker : Nu är min frisyr förstörd. Men jag springer i ösregn.

Vi kommer till Gränby Centrum. Hon ska shoppa för egna pengar och vill ha allt på H&M. Där är vi lika. Jag har inga problem med att shoppa mycket. Där har min utveckling inte förändrats. Mera eskalerat faktiskt. Allt med glitter är bra när man är 3 år. Mormor är absolut ingen glitter shoppare. Det skiljer sig.

Efter ett tag får hon ont av skorna. Vill bli buren. Mormor tar henne på ryggen. Svetten lackar. Mormodern tänker att det är bra med en vältränad kropp. Vem bär henne om hon tröttnar på shoppingrundan? Sen inser hon att det aldrig kommer hända. Då mormor kan shoppa länge. 

Vi fikar på Fågelsången. Floja vill ha pannkaka och en kokosboll. Hon ätej inte gjädde och njuter av kokosbollen. Jag får mata henne med den på slutet. Hon blij föj kladdig. Ska testa det nästa gång Robban och jag fikar. Varför kladda ner sig i onödan liksom?

Efter fikat är det dags för leksaksaffären. Där vill hon också köpa allt. Det stadiet har jag tack och lov passerat. Vi går från hylla till hylla och allt är nästan fint. Hon köper sig sandlera ( en sorts deg). Floja älskar att dega! Det är det absolut bästaste hon vet. Vi degade bajskojvaj igår. Lila bajskojvaj. Och det var inte min ide.

När vi sätter oss i bilen på väg till Uppsala så hör jag från baksätet: ” Det äj fett tjångt häj”. 😃 Hon har 3 äldre bröder.

Vi slutar aldrig utvecklas på vår väg i livet. Men jag tror att vi glömmer att se det äventyr livet är. När tappar vi vårt barnasinne? När slutar vi att springa i regn och hoppa i pölar? När slutar vi att glädjas åt det lilla? Livet är ju trots allt ett äventyr. Och jag tror att det är så att den dagen vi slutar att vilja lära, vilja göra nya saker och utvecklas som personer. Den dagen viker vi in tofflorna och tynar bort. 

 Tack älskade Flora ( och Lina) för det jag lärt mig idag. ❤️ 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Barnbarn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s