Sitter mormor och morfar mitt emot varandra i någon form av koma. Pyspunka, tomma ögon och alldeles tysta. Vi säger inget till varandra. Vi bara är.
Våra 4 dygn har varit underbara, intensiva och jobbiga. Men de sista dygnen kom vi in i småbarns livet. Jag har endast varit ensam när jag bajsat. Igår hade jag en liten stunds ensamtid när jag tränade. Dock slutade det med att alla 3 barnen satt på rad och applåderade min träning 😃.
Jag har varje morgon vaknat av Flora som vill upp och äta yogurt så fort hon öppnat ögonen. Hon ville ha fjukost. Vi har haft önska låten stund flera gånger. Idag dansade vi i skuggan till Pippi långstrump. Gick någon förbi syntes ej Flora pga vindskyddet. Dock en dansande mormor.
Vi har diskuterat med killarna som är kloka och sociala individer. De har naturligtvis inte varit änglar hela tiden och allt har inte heller varit friktionsfritt. Men jag är så glad och stolt över min fina familj.
Nästa vecka kommer ev hela familjen upp med egen husvagn. Jag funderar på vart vi ska åka 😉.
I Huvudet på Asta 