Du såg frågande ut , funderande. När och var skulle du möta det sanna jaget? När skulle du ge dig den kärlek du så gärna slösar till de omkring dig? När skulle du säga endast vänliga saker till ditt väsen? När skulle du förstå att det som pågår i detta nu är livet. Du har inte en sekund att förlora till någon annan om du inte vårdar dig själv. När kommer din själ att möta din kropp i ett enhetligt samklang?
Du slog dig ner ensam i din tanke. La dig på rygg och andades in. Andades in det vackra omkring dig. Fokuserade på att vara här i andetaget. Kanske är det så att det inte är så lätt, lätt att vara människa. Men det är vackert, vackert att våga se, försöka förstå och att älska.
Anne
I Huvudet på Asta 