Vad gör vi

Mot oss själva? Jag funderar ofta på just det. Vi ska liksom prestera mera, vara snygga, ha ett bra jobb, fina kläder, trädgård som står i vacker blom, utan ogräs. Vi ska träna, skjutsa barn, äta rätt och vara så perfekta utåt. Sen går vi sönder inåt. Det är så många i min närhet som går sönder. De besöker den berömda väggen. En del nosar på den och andra brakar in i den fullständigt. Jag har själv varit där och är pga det väldigt rädd om mig.

Att vara människa är kanske bland det svåraste som finns ibland. Att bara vara den person du är, är nog allra svårast. Vi speglas och påverkas av vår barndom. Vi lyssnar och tar in information från media och vänner. Vi vill våra föräldrar så väl men vet ju egentligen inte om de alltid har rätt. Mina hade det garanterat inte eftersom jag växte upp i en dysfunktonell familj. Sen går åren och vi förändras med våra erfarenheter. Ändå kan det vara så at den lilla ”djävulen” sitter där på axeln och hackar på dig och talar om för dig att du inte är bra nog. Jag bestämde mig tex för att inte stressa med inlämningen av hemtentan i Engelska. Meddelanden började rasa in i dator och telefon om vänner som var klara med sitt. I en stund panikade jag. Sen andades jag och gjorde det på mitt vis. Ibland blir jag Anne 14 år. Dock hittade jag tillbaka till tanten på 54.

Samtidigt är det så att med åldern kommer oftast visdomen, tryggheten och känslan av att ” Jag är som jag är och vad bra jag är”. Det är så otroligt skönt. Det känns så oerhört bra. Bra att acceptera sig själv.Jag säger inte att det alltid är så. Då skulle jag ljuga Men allt som oftast så är det helt ok. Vad vill jag förmedla med detta då. Jo, var rädd om er själva. Säg nej, glöm inte att djupandas, vila, meditera eller gå ut i skogen. Skratta är bra. Älska är också bra. Och då menar jag inte att ni ska göka runt utan älska med öppet hjärta. Att ge kärlek öppnar upp för att få kärlek tillbaka. Klyschigt? Nej, sant.

Om du som människa gör saker du tycker om och säger nej till saker du inte tycker om kommer kroppen att svara med ett ” YES!”. Om du däremot fortsätter att pressa dig själv till det yttersta utan att lyssna och bara försöker vara alla andra till lags och vara den perfekta människan du är utan prestation så blir det inte så himla bra. Därför kommer jag nog att ta en sista minuten resa om någon liten vecka och ge kroppen ett extra yes! Då kommer min hjärna att bli än mer mottaglig för information i form av organisation, terminologi och Information.

Min sorg då? Ja, den har bytt skepnad till en mera stilla längtan och saknad. Jag gråter inte flera gånger om dagen längre, bara ibland. Det är så livet är. Vi utvecklas och går vidare.

 

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i glädje och sorg, jag, jagjagjag, jagkanochjagvill, Okategoriserade, prestation, sorg, utmattning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s