Träningsvärk och hosta.

Träningsvärken gör sig påmind och det är som lite skönt ont. Jag märket det främst när jag gick i trappor. Just nu kör jag ett tre dagars schema som jag fått ifrån Styrkebyrån, via deras podd. Tänker nöta på det ett tag och se vad som händer med kroppen.

I förra veckan när jag barnvaktade så fick jag någon form av infektion i hals och övre luftvägar. Det har varit segt som sjutton. Nu tycker jag ändå jag blivit bättre då jag kan prata och låta som jag brukar. Hade gräslig röst i förra veckan. Har stora problem med att vara tyst. Träffade en före detta kollega på affären som skrattade när hon hörde hur jag lät. Men hon gjorde det med värme och hon sa : ” Stackars dig! Jag vet ju hur pratglad du är, måste vara jobbigt”. Jag sa nämligen inte så mycket på affären då jag försökte spara min röst. Nu har hostan eskalerat och idag fryser jag. Grejen är att jag inte varit sjuk alls när jag ätit mina Imurel ( cellgifter i låg dos). Nu har jag dragit ner på de från 75 mg till 25 mg och nu jävlar dansar bacillerna polska. Allt försvann i och med att jag började äta de. Alla eksem, tarminflamationen och andra sjukdomar. De höll min kropp i schackt. Dock förstörde de min hud och säkert andra organ. Jag vilar idag så får vi se vars jag hamnar.

På morgonen idag slog jag upp mina blå och hade drömt om hur jag hämtar Moltas aska från Per och Elna i Örbyhus. Vaknade och hade gråtit i sömnen. Piffade och drog iväg till Lina som följde med för att hämta hem askan av vår Moltas. Vi satt och grät i bilen med Moltas urna i famnen. Sen åkte vi till Österbybruk och gick på kondis för att införskaffa onyttigheter. Vi delade på en Napoleon bakelse och en Tobleronekaka. Jag är ledig idag och kan fisa fritt. Mitt största problem är naturligtvis att min mage blir orolig men jag har även en sådan enorm disciplin när det kommer till såna här saker så mitt samvete kör igång med dunder och brak. Idag försöker jag tänka positivt.

Nu är alltså vår Moltas hemma på rätt adress. På lördag kommer vi att begrava honom. Jag vet att jag skrivit spaltmeter om min hund.Och jag kommer antagligen att fortsätta göra det. Han fattas i detta hus. Vi saknar honom verkligen så innerligt . Jag vet att sorgen kommer att blekna och att allt kommer att bli bättre.Och jag vet att ni som haft/har hund vet hur det är.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Moltas, Molte, Okategoriserade, Styrketräning, träning, Träning, Träningsvärk. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s