I många år har jag tänkt att berätta och återge hur det kan vara att växa upp i en familj där allt inte är så som det borde vara. Jag har skyddat mina nära och kära och framförallt inte kunnat berätta på grund av många,tunga orsaker. Mina vänner vet och det fanns en period i mitt liv då jag berättade i tron om att människor skulle förstå. Jag var rätt trasig då. Jag har skyddat mina syskon och skyddat mina barnbarn men framförallt har jag skyddat den ”Lilla Anne”. Henne är jag bättre på att ta hand om idag. Dock erkänner jag att det här inlägget är bland det svåraste jag någonsin skrivit i hela mitt liv.
Vad handlar då allt detta om? Jo. min pappa var en pedofil och jag växte upp i hans hem. Jag var hans offer. En av mina bästa dagar i mitt liv var den dagen då min mamma berättade att de skulle skiljas. Jag var 14 år då. Min inre glädje visste inga gränser. Men mamma visste inte. Hon kanske anade men hon visste inte då. Hon kom att få veta vid ett senare skede. Det är en orsak till att jag sällan eller aldrig nämner min far här i text.
Varför berättar jag då detta? Jag har länge velat berätta och informera om hur viktigt det är att lära sina barn att säga nej! Stopp det är min kropp. Ingen människa ska ta på ett barn på det sättet. Jag följer Elaine Eksvärd och Patrik Sjöberg. Jag läser hos ”Inte ensam aldrig glömd”. Jag har även läst hos Mona på Monas Universum och det hennes dotter varit med om. Jag har nu bestämt mig för att jag inte ska eller får känna skuld och skam över det som hänt. Och att det är viktigt att alla får veta hur vanligt det är. Det har tagit mig lång tid att komma hit. Att våga skriva och berätta.
Detta har naturligtvis också präglat hela mitt liv. Min kropp och mitt psyke har tagit mycket stryk. Jag sover alltid i fosterställning i ständig beredskap. Det har i sin tur lett till spänningar i ryggen som gör oerhört ont. Att utsätts för ett sådant svek och övergrepp ger skador för livet.
Jag kommer att skriva mer om det här. Jag kommer även eventuellt skriva en bok i framtiden om hur det är och kan vara. Jag vill bara att ni ska veta att det är så viktigt att lära sina barn att säga nej. Lova mig att ni gör det. Tillsammans kan vi göra underverk.
I kärlek
Stor STOR kram! Beklagar det du varit med om och tack för att du gläntade så modigt på din inre dörr.. Vi har alla våra barndomsår som aldrig helt läker ut.. Hittade hit via din kommentar inne hos Mona. Ja, skriv en bok! Du har definitivt goda förutsättningar att få till en sådan. Vilken fantastisk blogg du har. Ska titta runt mer härinne, helt klart! Ha en fin dag och tack för dina modiga viktiga ord!
Tack för kramen. Jag kramas tillbaka. Jag ska skriva boken bara jag får tid. Och det kommer att vara smärtsamt. Du är välkommen att kika in hur ycket du vill.
Åh, Anne! Jag ryser, får hjärtklappning och tårar i ögonen när jag läser! Så fruktansvärt, finner inga ord. Strongt av dig att berätta. Många kramar från mig.
Kramas tillbaka.
Kära Anne!
Det gör ont att läsa det du skriver, det gör ont att tänka på att det är barn som utsätts för liknande varje dag. Tack för att du finns, vågar berätta och påminner mig om hur noga det är att lära våra barn att de äger sin egen kropp. Jag hoppas skrivandet hjälper dig att släppa känslan av skuld och skam och att du kan känna ända in i själen att du mår bra. Kära Anne, jag önskar jag hade kunnat hjälpa dig som liten, jag ska göra allt jag kan för att hjälpa de barn jag kan idag som vuxen.
Kram 💗❤️💗
Tack Sophie. Det är så viktigt att upplysa om det här. Stor kram ❤
❤
❤
Pingback: Om att ha en pappa som är pedofil – Monas Universum
Kram!! Modigt av dig att du delar med dig!
Kramas tillbaka. Tack
Oj vad starkt av dig att besluta dig för att visa din sanning. Tack för att du påminner oss alla om vikten av att få ha rätt till sig själv och sin kropp och sitt psyke! Tack!
Det är ju just så det är. Vi har rätten till vår kropp och rätt att säga nej. Tyvärr är det så svårt när man är ett barn. Kunskapen i det ska spridas vidare. Kram
Det gäller ju i alla lägen att framförallt vara sin egen vän – eller ?
Alltid! Vilket är en konst i sig.
Japp…
Tack för att du påminner om att lära våra barn säga stopp och nej. Det är oerhört viktigt. Likaså att respektera ett barns nej, även om det bara handlar om en kram av barnets föräldrar. Inte se dem som barn, utan som en individ som ska ha lika mycket respekt som en vuxen.
Anne❤ du har verkligen gått den hårda vägen och upplevt saker som inget barn skulle behöva göra, du har alltid varit en av dom där coola tuffa äldre snygga brudarna som jag såg upp till😘 ( lite rädd var jag också😔) mest om ni skällde på åsa o mej😊nu är vi jämngamla,typ och än ser jag upp till dej❤du har en 100 årings o mer klokhet än nån, du är vacker smart rolig och väldigt ÖDMJUK! Vill bara säga att du valde verkligen rätt väg,fast du hade det så tufft.mamma din är så stolt över er (Jukka❤)det vet jag😉Jag också❤syrran med! Börja skriv nu Anne , vänta inte.så kan du åka runt o föreläsa sen, om du orkar ang hela ditt liv❤❤ du är en ledare och förebild so go girl❤/Lena Bernelind
Tack snälla du! För alla fina superlativ. Jag är glad om jag kan vara en positiv förebild och jag kommer att skriva boken. Måste bara studera färdigt först. Jag ska läsa dina rader många gånger. Stor kram Lena. ❤