Flash backs!

Eftersom jag varit utsatt för övergrepp av den person som skulle vara en de största tryggheterna i livet så ha det medfört massa komplikationer i mitt liv. Jag får flash backs. Jag får plötsliga minnesbilder som poppar upp och är fruktansvärt plågsamma. Eftersom jag under åren blivit en mästare på att förtränga och stänga av så är det oerhört tungt när dessa kommer. Just nu kommer de med full kraft och jag kan inte värja mig. Och jag ska inte värja mig. Skiten ska ut. Det är ok att vara ledsen och arg och skrika och gråta. Men det tar kraft. Det stjäl energi. Tack och lov så sker inte de värsta dipparna dagligen. Och åter finns han där min man. Han kommer med näsdukar när jag snorar och han håller en arm eller två om mig när jag skrikt och gråtit klart. ❤ Jag frågade honom om han blir orolig när han ser mig. Han svarade bara ” Nej, jag vet att det går över”.

Jag har alltid haft det såhär men just nu är de tätare. Det beror på att jag tagit upp detta till ytan och att jag ser artiklar överallt.Jag har valt att följa andra överlevare. Och det finns så mycket som jag vill skriva om och berätta om. Det finns en hel uppsjö som ska till ytan. Jag kommer alltid komma ihåg min matta på mitt rum. Jag kan mönstret utantill från när jag var barn. Det mönstret var bra att fokusera på. Tapeten minns jag också, den var blå med blommor på.

Jag minns fasan när mamma och lillebror gick och handlade på lördag förmiddagarna och jag vart ensam kvar hemma med pappa. Jag minns min längtan efter att de snabbt skulle handlat klart. Jag fick inget säga. Jag skulle såra de då.

Under dessa 6 veckor på psykitarinshus har jag funderat så många gånger på hur jag ändå kunnat klara mig så bra som jag gjort? Vad har jag för något som skyddat mig? Det är så många som är så oerhört trasiga som det gått väldigt illa för. Men jag hade en grundtrygghet. Jag hade en mamma som var som en mamma ska tills! jag blev runt 10-11 år. Sen blev jag mamma åt henne istället i många avsenden. En annan lång historia.

Sluta som sagt var aldrig kämpa för era ungar. Ha koll på vad de gör på nätet. Anmäl direkt om ni misstänker något. Inget barn ska någonsin behöva uppleva ett övergrepp av någon.

Glöm aldrig! ” Stopp min kropp”. 

All förskolepersonal bör få utbildning i det här. Vi har det runtomkring oss överallt.

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade, smärta. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Flash backs!

  1. Tara skriver:

    Jag, liksom du, får flash backs, pga att jag förträngt massor. Flest fick jag efter att jag läst psykologi. En dag när jag stod på jobbet o hörde om en kvinna som blivit våldtagen av sin man, när hon sov, vart jag helt paralyserad o tänkte ”MEN det vart ju jag också!” Skillnaden var att det hände med min dåvarande pojkvän, mellan jag var 16-19 – som sedan vart min man o far till mina barn. Så relationen till utövaren, delar inte du o jag, men dessvärre du o min dotter.. 😰

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s