Stillhet.

Stilla, så stilla i sin ensamhet satt hon i sitt rum. Rummet som hon skapat för att orka vara hon. Ljusen fladdrade sakta. Gav ett behagligt sken som gav ro i hennes själ. Mörkret omfamnade henne. Tystnaden var hennes vän. Andetagen var det enda ljud som hördes  i hennes inre väsen. I det inre där hon njöt av att vara. Att hämta kraft, att finna ro. Aldrig hade hon väl anat att stillheten en dag skulle bli hennes bästa vän. Aldrig hade hon anat att melodierna hon sjöng skulle ge henne den kraft, det mod som hon så väl behövde. Stilla så stilla famnade hon sitt väsen. Tröstade sin själ fann sin inre styrka i egenskap av den människa hon är och vill vara.

 

Anne 2017-02-19

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Poet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s