Skulle jag nog kunna kalla vårt klassrum vissa stunder dagtid just nu. Ett gäng levande döda som knallar runt i väntan på att få något istället för att ösa ur sig energi oavbrutet. Jag åker in och sover på bussen eller mediterar. Somnar ofta när jag mediterar. Är med och är hyfsat vaken och väldigt kaffesugen samt hungrig kl 10. Fram till lunch är allt ok. Äter lunch, går in på lektionen och en liten stund senare drar någon ner rullgardinen, fimpar luman, släcker lampan osv. Jag tappar all fokus. Nu går all kraft åt till att hålla ögonen öppna. Tanken på att få lägga ner huvudet på den kalla bänken framför är oerhört lockande. Hela huvudet och kroppen skriker SOVA!
Vi har idag haft engelska hela dagen. Marion som är vår lärare är underbar men vi är slitna nu. Jag säger det jag sagt förut. Jag beundrar alla med småbarn som studerar.Jag har bara mig själv och ett stycke make att ta hänsyn till. Han hade dessutom lagat middag åt mig idag och stressat för att hinna färdigt tills jag kom hem. ❤
I morgon har jag omtenta i diktatskrivning. Något som jag för övrigt är väldigt bra på. På tisdag har jag engelska tenta. Den är stor. På fredag( nästa vecka) är det dags för juridiken. Jag fick hem 204 power point presentationer igår. Vi behöver inte lära oss alla.Fredagen den 17/3 ska jag dansa ut från skolan. Då är det bara slutarbetet kvar. Heureka, heureka……..
Men jag är inte deppig eller så bara lätt avdankad. Jag har nu också tränat en vecka på mitt nya träningsprogram. Ligger mest på golvet på gymmet och kör olika övningar. En heter helikoptern? och en annan musslan. Det är oerhört mycket fokus på bål och rygg. Jag tränar dock även hela kroppen. Idag har jag träningsvärk i rumpan och magen samt bröstet. Gjorde många armhävningar igår. Jag konstaterade för maken igår att han kommer att kunna tvätta tröjorna på min tvättbräda i sommar. Träningen ger mig nytt liv. Hur trött jag än är så är jag lycklig när jag går ut från gymmet. Bästa endorfinkicken ever.
Hur jag svamlar……hursom. Jag lever, andas och är mitt uppe i en rasande studietakt. Snart är det över och jag kommer att sakna det . Det vet jag.
I Huvudet på Asta 