När känslorna tar över.

Var har Asta tagit vägen? Hon som så frenetiskt skriver och delar med sig av sina innersta tankar vissa dagar. Har hon gått i exil? Sover hon mest eller är det för att hennes hjärna är fullt upptagen med allt vad det nya innebär när allt är nytt?

Det är på grund av allt nytt som sker i hennes liv som hon är väldigt frånvarande. Ibland är det så att jag inte kan bromsa min hjärna. Har fullt upp med att analysera och inventera allt som sker. Det är ny praktik, nytt jobb, ny praktik, nytt jobb som kretsar i mitt huvud. Jag har familj, Rullsand är på tapeten igen. Vi ska ha nytt golv under förtältet. Jag har plötsligt fått väldiga problem med pollen. Jag tror det är pollenallergi. Ska kontakta min husläkare om det inte ger sig. Jag är täppt, nyser, är tungandad och så ända in i hel……..e trött. sover med dregel i mungipan på min väg hem från Uppsala. Skulle kunna sova dygnet runt.

Jag önskar hett att jag bara skulle vara ”chill”. Studsa ur sängen på morgonen och känna att världen står för mina fötter. Jag står på mina fötter så är det. I veckan som gick fyllde tant 55 år. Det är en fin siffra. Jag har exakt tio år kvar att arbeta inan det är dags för pension. Är överlycklig över att jag fått leva i 55 år. I veckan avslutades också mina 4 veckor på Internmedicin. Min handledare Malin har varit fantastisk. En oerhört gullig människa. Men! Jag är inte ämnad att sitta på ett kontor och skriva journaler hela dagarna. Jag ska socialisera med patienter och alternera skrivande och socialisering. På tisdag börjar min praktik på Gränbystadens vårdcentral.

Lina och jag var till Uppsala för en vecka sedan på en mor/dotter shopping dag. Vi åkte hemifrån kl 10.00 och jag kom hem 20.30. Vi intog brunch på Radisson med cava mitt på dagen och Lina shoppade loss ordentligt. Jag betalade. Hon var så mycket värd det. Hon fann till skillnad från sin mor massor av kläder. Allt är verkligen volangigt och lullulligt just nu. Vi hade fantastiskt trevligt och dagen gick alldeles för fort. Jag somnade relativt ovaggat den kvällen.

De sista veckorna har jag med andra ord varit oerhört stressad pga olika tankar som snurrat i mitt arma huvud. Träningen är min terapi. Idag har jag kommit en bra bit på vägen i mitt slutarbete som också legat som ett ok över mina axlar. Huvudsaken är att det blir godkänt. Det som stressar mig är inte heller negativt. Det är bara hjärnan som har fullt upp med att sortera och allt nytt är skrämmande.

Nu en runda i skogen. Jag ska ”gogga” dvs gå och jogga. Ska nämligen springa Blodopmloppet med mina nya arbetskamrater den 19/5. Himla positivt tänk. Jag har inte joggat på ett år minst.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i barn, Gränbystaden, Jogging, Okategoriserade, Shopping, Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s