Jag har nu jobbat på min nya arbetsplats på riktigt sedan onsdag förra veckan. Jag åker innan tuppen vaknat och jag är hemma när tuppfan gått i säng. Imorse gick bussen 06.45 och jag var hemma 18.15 pga buss som havererat. I vanliga fall är jag hemma runt 17.45. I det här läget behöver jag inte säga att jag är trött va? Dessutom har vi massor att lära in på väldigt kort tid. Mitt huvud och min kropp går på högvarv. Jag har slutat sova. Himla opraktiskt när du ska vara på allerten.
Men mina arbetskamrater är fantastiska. Det är roligt och det kommer att bli bra. Alla har väl varit nya någon gång. Jag försöker tänka att jag lärt mig allt annat i livet, so far.
Robban och jag tog oss en promenad nyss och var ända uppe vid Gimobadet dvs ett par km hemifrån när åskan behagade komma med en störtskur eller två. Nu har jag bytt alla kläder. Det tjippade i skorna. Fick en vansinnig lust att hoppa i vattenpölarna. Min man är min stjärna just nu. Jag kommer hem till dukat bord varje eftermiddag. Vi planerar en del mat tillsammans men han är min egen privata kock. Efter middagen är det träning och sen bums i säng. Imorgon väntar mig en hel dags kurs i Uppsala.
Jag har lovat mig själv att köra på så här så länge hängslena håller. Vis av erfarenhet bromsar jag om jag känner att kroppen säger ifrån. Jag har bara en kropp och jag är rädd om den.Min filosofi är att: Trivs jag på jobbet och har roligt så orkar jag.
I Huvudet på Asta 