Länge sen nu.

Som jag gav mig själv tiden att skriva några rader här. Tiden går så fort och ofta känns det som att det bara finns måndagar och fredagar. Hur det än är så har det tagit tid att anpassa sig till allt det nya och nu börjar jag känna att landat lite. Det är ju inte riktigt så heller att vi bara har ett arbete att sköta. Det finns även ett liv. Ett liv som jag eftersträvar att finna balans i. Det var fantastiskt länge sedan som jag arbetade full tid som jag gör idag. Kommer inte vara den rikaste pensionären i byn . Men tänker på att jag jobbat upp mig från väldigt risig till där jag står idag.

Mitt största problem under dessa månader i Uppsala har varit sömnlösheten. Att inte sova tär något så fruktansvärt på en människa ( I detta fallet mig). Har absolut inga problem med att somna in redan vid 22 tiden men sen, sen vaknar jag med ett ryck runt 02.00-02.30 och är klar vaken. Skulle lätt kunna gå upp och greja med hemmet eller fika eller så. Det har hänt mer än en gång att jag inte somnat om och klockan ringer 5 eller strax före 5. Det är lätt att känna hur paniken stiger i kroppen när du vet med dig att du ska klara 11 timmar i Uppsala. Jag är som en bebis. Kräver mycket sömn och mycket mat.

Nu har jag många trix som ska testas och i fredags när jag åkte hem handlade det om sömnlöshet på radion. Det var nog meningen att jag skulle ha radion på där och då. Robban höjde till och med volymen :). Idag på gymmet träffade jag en begåvad ung man som vi pratade länge med. Vi diskuterade just kost och sömn. Sover man inte så funkar ingenting. Dessutom är jag kroniskt hungrig när jag sover dåligt. Hangry! har fått en helt ny innebörd. Vad beror då min sömnlöshet på? Jo, stress, rädslan att inte räcka till, rädslan att göra fel. Oro och stress skapar press. Det har heller inte varit en dans på rosor hela vägen på arbetet även om jag jobbar i ett härligt gäng. Många olika, starka personligheter som nu börjar hitta harmonin och rutinerna. Vi har kommit en bra bit och har en bit kvar att gå. Det fina med livet är just utvecklingen. Jag tror inte på utveckling genom stress. Jag kommer aldrig att göra det. Vi går sönder utav det.

Inatt kommer jag att sova som en rosig bebis. Före det ämnar jag se Bron. Har sett varenda avsnitt och älskar serien.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade, sömn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s