Vad jag avundas er. Önskar att jag skulle stiga ur sängen när kl ringer vid 5 och le mot världen. Känna livslusten spira och le mot spegelbilden, sjunga en trudelutt och vicka lätt på stjärten.
Så är det inte! Först och främst är jag stel som ett kylskåp, ryggkotorna låter som kastanjetter när jag rätar ut denna kropp. Mitt sinne är svart som natten och jag är missnöjd med det mesta. Ser jag mig själv i spegeln så ler jag väldigt sällan när jag precis klivit upp. Det tar i bästa fall 1 timme och sprida glädje inuti.
Jag är trött kl 5 på morgonen. Det borde vara förbjudet att gå upp då.
Jag vet att man ska vara tacksam och tänka positivt men att gå ur sängen 5 på morgonen är inte positivt.
Vänliga hälsningar ! Sur Svea!
I Huvudet på Asta 