Att växa

Upp i ett hem med missbrukande föräldrar och släktingar skapar en komplex känsla för alkoholen. Jag har alltid varit rädd för att ”bli som mina föräldrar” även om jag innerst inne vetat att det inte kommer att ske. Jag gillar inte fylla. Självklart har jag tagit mig några sådana i unga år men nu vet jag ärligt inte när det var sist. Och det säger jag inte med någon slå mig för bröstet känsla. Jag tycker bara inte om att förlora kontrollen och blir så fruktansvärt dålig dagarna efter.

Jag tycker heller inte om att mannen i mitt liv full. Jag är en pest att ha med på fest ( för maken ). Om man som jag har sett mycket fylla i sin uppäxt och upplevt en väldigt massa obehagliga saker som konsekvens av den så är det en rädsla som skapas. Det finns ju inte en endaste människa som beter sig direkt normalt under påverkan. Jag gillar helt eneklt inte fulla människor framförallt inte de som står mig nära.

Under många år har jag på nära håll beskådat vad alkohol och droger gör med människor. Suget är så starkt att det tar över det viktigaste vi har dvs kärleken till varandra och framförallt kärleken till sig själv.

Min mamma slutade helt att dricka när hon var runt 50 år. Hon kunde inte dricka ett glas eller två. Hon drack upp hela flaskan. Min så kallade pappa dog med en burk öl i ena handen och en cigg i andra. Båda mina föräldrar missbrukade tabletter. Och när jag skriver detta får jag en känsla av att ska jag verkligen ta upp det här. Känner en form av skuld då det är mina föräldrar. Men det var inte roligt. Det är inte roligt och jag skäms absolut inte. Skulden är deras. Den lägger jag åt sidan. Det är ett laddat ämne.

Jag vet att det är en sjukdom. Jag vet att den skadar och förgör. Men jag kan för mitt liv inte förstå att en förälder väljer en kemisk substans istället för kärleken till barnen. Det kommer jag nog aldrig att göra. ( Jag vet att det sägs att det inte är ett val.)

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta och jag vill förtydliga att jag dömer ingen. Är det något min man fått göra under våra år tillsammans så är det att lära sig att förstå att det finns missbruk och man dömer de inte. Då hade jag inte kunnat leva med honom då så många i min närhet varit missbrukare.

Men fan! vad jag hatar att se att människor förgörs av alkohol och droger. Livet är så kort och vi har bara ett.

 

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att växa

  1. carola skriver:

    Så viktigt att ta upp detta ännet. Så många som lever med en
    Sådan vardag. Du är stark som tar upp det. Du är grym. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s