Tårar av lättrördhet.

Igår var jag ute på en promenad  med maken. Njöt av alla vackra blommor som slagit ut i varenda träd samtidigt. Väldigt tidigt dock men så vackert. När vi väl kommit hem så hör jag ett skrapande ljud en smäll och sen någon som gråter förtvivlat. Jag gick dit och där står en gosse som ramlat med cykeln. Vi är 2 stycken som når honom samtidigt. Kexchoklad och cykel låg utspritt. Han hade skrapsår på knän, armbågar och i handen. På styret hängde hans hjälm. Vi kikade igenom hans skador och uppmanade honom att i fortsättningen ha hjälmen på sig. Louise som skulle åt samma håll som killen följde honom hem.

Att vara medmänniska är fint och jag blev lite rörd efteråt. Tänkte på mina egna barnbarn och på hur jag själv ramlat och slagit mig som barn. Jag bli nuförtiden rörd av det mesta. Vad är det som händer med åren? Ska jag sitta här som en blöt fläck snyftandes till slut? 😀 Jag gråter numera väldigt sällan vilket är synd för gråten helar. Men jag är väldigt, väldigt lättrörd. Och ser jag någon gråta så kommer mina tårar per automatik? Det är mycket som sker med åren.

Från tårar till tält. Just nu går vi i väntans tider. Vi fick lov att beställa ett helt nytt tält till vår husvagn för en väldigt dyr peng. Tältet vi väntade på som tvättats och impregnerats för en dyr peng passar inte på nya husvagnen ( hade varit bra att kolla det innan tvätt). Vi står nu med 2 förtält som ska säljas. Ett med A mått -1000, 2,5 meters djup ( Isabella) och ett med A mått-1050, 3 meters djup ( Svenska tält, nytvättat). Vi behöver ett tält med A-mått 1000 men med 3 meters djup så då har vi fixat det. Vet ni någon som behover ett förtält till husvagn så be dem höra av sig. Snart ska även gammel vagnen  ”Bettan” säljas. Hon väntar på besiktning och sen kommer hon att annonseras ut. Det är en vagn med 35 år på nacken. Hon är lätt ” sleten” men går att bo i. Vi har gjort det i många år. Hon är en rejäl kvinna. Hela 6.40 lång. Inredningen är lätt rynkig och har en del skavanker men det är ju så livet är.

Idag far vi ut till nya vagnen ” Tyra” och bara är. Det svåraste jag vet! Att bara vara. Igår beställde vi lite taxfree för om en vecka och en dag far vi till Parga. Där har jag absolut inga som helst problem med att bara vara. Robert tar sina morgon promenader medans jag knör mig ner under lakanet och vinkar lite. Möjligtvis tar jag en kaffe efter en stund i min ensamhet på balkongen. Att inte behöva laga mat på en hel vecka eller ens planera mat är ren lyx. Det svåraste beslutet kommer att vara vilken restaurang vi ska äta på?

Nu ämnar tant piffa lite. Min mage har sagt upp sig så jag är hemma ett par dagar. Har konsulterat mag/tarmmottagningen igår. Är nu nödgad att ge mig på lite mediciner vilket jag inte gjort på ett bra tag. Att leva med Ulcerös Colit kan verkligen vara ett riktigt skit.

Ha en fn helg ❤

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Grekland, semester, Ulcerös Colit. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s