Min mamma

Seija Elisabeth Frilund föddes i Vasa i Finland år 1940. Hon var ett av 4 barn. Min mormor födde även ett tvillingpar som dog strax efter födseln. De föddes för tidigt. Min mamma berätade att ett av barnen låg nerbäddad och inlindad i en byrålåda. Det fanns inte möjlighet till investering av säng. Tvillingarna hette Seppo och Helena. Jag heter Anne Helena Elisabeth. Tvillingarna är vad jag förstår begravda i samma grav som min mormor ligger i idag i Vasa. Jag vet dock inte om båda är det men jag vet att Helena Johanna är det.

Min morfar Vilhelm Frilund var ute i krig när min mor föddes. Han var med i andra världskriget och satt krigsfånge i Sibiren i 5 år. Min mormor Lyyli trodde länge att morfar var död. Att han dött i kriget då de inget hörde ifrån honom. Min mamma har berättat om tågresa i Finland där hon fick apelsin av en Tysk soldat. Hon har berättat om hur de gömde sig under vita lakan i snön när sirenerna löd. Min mamma klippte även sönder rasnoeringsbiljeterna för mat när hon lekte. Allt ordnade sig då mormor tog med bitarna till affären.

En dag år 1945 när kriget väl var över räknade man upp de namn på  soldater som skulle återvända från Ryssland/kriget. Min mamma berättade att mormor satt och lyssnade på radion och man läste upp Bror Oskar Vilhelm Frilund. Morfar skulle komma hem. Han skulle för första gången få se sin dotter Seija som då var 5 år gammal. Mannen som anlände var trasig, mager och traumatiserad. Min mammas uppväxt var inte lätt. När hon var 7 år fick hon en lillebror som fick namnet Harri.

Min morfar var efter kriget inte en snäll människa. Han behandlade inte sin familj väl. Nattetid låg morfar och skrek i skräck. Han hojatde om att ryssen kommer , att de anfaller. Han misshandlade sin familj och behandlade mormor illa. Han förgrep sig även på min mamma sexuellt. När min mamma fyllt 18 år skilde sig min mormor och morfar och min morbror flyttade med morfar.

Morfar var aldig elak mot oss men vi pratade aldrig om kriget. Han hade dock en mugg på en hylla i vardagsrummet. Det var text på den i tusch. Den muggen var den ranson de fick dagligen i matväg i Sibirien. De fick gräva efter rovor i snön. Det var på något sätt en tyst överrenskommelse alla oss emellan. Kriget pratade man tyst om. Vi barn fick aldrig fråga något.

 

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Mamma. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s