När du saknar

När du på riktigt saknar en individ så det gör fysiskt ont i kropp och själ. Så är det med mig och Moltas. Han var med mig precis överallt. I 9 år hade jag förmånen att ha honom med mig på arbetet. När jag sen började studera såg han urledsen ut varje gång jag åkte hemifrån. Han var min ” må bra i själen vän”.

Han fanns alltid där och kände in hur jag mådde. När jag en period var väldigt deprimerad låg han bredvid mig på golvet. Jag låg på yogamattan och var förtvivlad samt helt off. Han låg intill och bara var. Han krävde bara kärlek och gav mig så mycket kärlek i gengäld. Han fattas mig något så oerhört.

Han kunde i timmar sitt aoch vänta på att vi skulle få fisk. Han apporterade den gärna när vi kastade i dem igen. Han blev överlycklig var gång vi tog fram fiskespöna på Rullis och visste direkt vad som komma skulle. Han älskade våra joggingturer i skogen med bad som belöning och han kunde bada i timmar. Han luktade sur gammal skurtrasa hela somrarna men han hade det bra och det hade vi också. Jag kan fortfarande känna hur han doftade när jag lägger min näsa mot hans nos. Han doftade ljuvligt av Moltas. Han är en av få hundar som uppskattade att kramas.

blot_moltas

Var gång det blir vår och vi promenerar vid dammen Robban och jag så dikuterar vi Moltas. Vi pratar ofta om honom året om. Vi hade turen att få tag i en väldigt lugn, snäll och kärleksfull individ ( Tack Gunvor). Det fanns inget ont i Molte överhuvudtaget. En sak ogillade han hela sitt liv och det var att åka bil. Den enda gången blfärderna var ok var när han såg att vi la in hans biabädd i skuffen. Då visste han att vi skulle till Rullis. Tänk såna spår våra pälsbollar lämnar i oss, spår av ren kärlek och lycka. För även om jag saknar så gläds jag så oerhört över att jag fick rå om honom i hela 11 år.

IMG_6483-1