Ensam

Till ljudet av havets brus och fåglarnas sång sitter jag med en kaffe i handen. Funderar samt läser på om ångest. Har ni någonsin haft ångest? Känslan av total okontroll. Kroppen går bananas och hela ditt inre skakar medans trycket över bröstet ökar. Svetten bryter fram och paniken är nära. Oerhört obehaglig erfarenhet.

Den lättas av djupandning, träning samt bra sömn i många timmar. Så är det för mig. Sömnbristen är den största boven i dramat.

Ordet ångest är för mig oerhört känsloladdat. Min mamma hade ständig ångest. Hon botade den på sitt sätt med tabletter. Sobril fanns alltid i vårt hem. Hon påtalade även ofta sin ångest. Så till den milda grad att vi barn ett tag aldrig skulle säga att vi har ångest. Aldrig, never ever. Det blev som förbjudet och skamligt, jobbigt att bära.

Nu blev det så att även jag fått och får känna av ångest ibland. Min räddning har blivit träningen. Utan den hade jag varit en spillra. Träningen, skrivandet, min förmåga att prata och uttrycka mig och terapin. På fredag om två veckor ska jag till min terapeut igen.

Tänk så påverkbara vi är som individer. Hur stor del arv samt gener har. Det sociala arvet har en stor inverkan. Såna tankar har jag i min stol vid hav och skog.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s