Spillra

Du skar av mig armen eller var det benet eller kanske var själen när du skändade mig. Utan något annat i åtanke tog du det du ville ha för att lämna en spillra kvar, ditt barn.

Äcklig, ful och värdelös blev jag. Ingen hörde ingen såg. Jag såg tapeten, mattan och skriet i min hjärna där jag låg. Jag gick sönder, sönder och samman fullständigt demolerad.

Demolerad för resten av mitt liv. Sår i själen som skapat sår i hela mig. Allt detta på grund av dig. Du som skulle vara min förebild. Du som skulle vara den trygghet jag borde haft. Istället trasade du sönder allt.

Inte riktigt allt då jag hör till de starkare, kraftfullare, gladare som överlever. Överlever likt en maskros som växer sig igenom asfalten. Asfaltsbarn, maskrosbarn en ljusbärare.

Ingen ska någonsin någongång få göra ett barn illa. Inte då inte nu och inte sen. Du var inte värd mig men du gav mig livet. Det är jag tacksam för dock föraktar jag dig.

 

 

 

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s