Ensamtid

Idag så skönt, maken jagar. Jag gör det jag kommer på för stunden. Vaknade av mobilen imorse ( hade glömt stänga av ljudet) i meddelandet stod: Jag är pålägg. Det var från min bror som ska jaga med maken. Autocorrect är inte alltid det bästa. Jag hade svårt att sova på morgonen. Lyckades somna om och då ringer, han min bror. Han trodde jag var vaken då min man var vaken för att ge sig av tidigt. De jagar tillsammans. Här gav jag upp och fixade mig en första balja kaffe.

Vi det här laget när jag skriver detta har jag hunnit gå en halvmils promenad i rask takt och nästan svultit ihjäl på vägen. Åt ingen frukost innan jag gick ut. Älskar att gå i rask takt, stanna till på ställen vid Gimodammen som är oerhört vackra. Halkar runt i lera och går i min egen värld. Jag ser saker i naturen som jag aldrig tidigare reflekterat över. Halvvissna växter mot gamla trähusväggar. Vackert grön mossa på stenar och vatten som är spegelblankt. Skorna må vara leriga men min själ är påfylld med bra energi. Nästa gång ska jag allt jogga runt. Känslan av sug på en joggingtur infann sig idag.

Igår bestämde vi oss för Lyktvandring i Hågadalen i Uppsala. Vi stannade även till på Rusta för att investera i ett par nya adventsstjärnor till uterummet och lite blockljus. Jag hade ett litet hum om vart vi skulle men förlitade mig på min man som brukar vara en jäkel på att hitta rätt. Den här gången gjorde han det inte. Vi vimsade runt på helt fel vägar då han vägrade lyssna på sin fru till en början. Tur det fins GPS i telefonen. Jag höll mig relativt lugn trots denna fadäs och omväg.

Väl framme vid evenemanget insåg vi att vi absolut inte var själva där. Hur mycket männsikor som helst. Jag har kissblåsa som är i storlek som en ärta. Jag hade kissat i Gimo. Vi hade handlat på Rusta kört vilse och nu skulle vi vandra. Det var hur mycket marshcaller som helst ställda i denna natur och vackert som bara den och jag kunde bara tänka på att jag behövde kissa. Att kissa i skogen var uteslutet pga allt ljus. Jag hade garanterat gjort succe. I denna skog där det även fanns olika saker att titta på gick hur många hundra människor som helst. Det innebar att vi stundtals stod i kö länge, JÄTTE länge.

Då förvandlas jag till Anne 6 år som vill åka hem. Det som skulle vara en vacker promenad där man inte skulle ha mobilen på och bara prata lågmält blev en vacker promenad där jag drabbades av ett stresspåslag och behövde gå på damernas. Vad lärde Anne 6 år sig av detta? Jo, hon åker nästa gång dit när det gått någon timme ( om hon nu åker dit igen). Då är förmodligen inte alla människor där samtidigt. Hon kissar i Uppsala innan hon ger sig ut på promenaden. Livet lär oss nya saker varje dag.

Nu ska jag spela hög musik, dansa och bädda rent samt fixa mat till kommande vecka. Köttfärspaj, kycklingfärsbiffar ( med chili och ingefära) och korvgryta står på schemat.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s