Livet och döden.

Vi är likt andra växter, djur som vissnar ner, falnar, tynar bort och sedan dör. Ett efter ett slås våra organ samt allt det vi samlat på oss under en livstid ut. Om vi inte bara får en hjärtinfarkt eller något annat som tar bort oss direkt. Naturligtvis vissnar vi alla på olika sätt men det är så tydligt när du står nära någon och ser det. Du kan inget göra. Du kan bara hoppas att personen i fråga inte lider allt för mycket, att han inte har ont.

Vi är ett med naturen med det som finns i vår omgivning. Vi vet en sak med säkerhet och det är att vi alla ska dö. Vi återvänder till moder jord som allt annat levande på denna planeten. Jag lyssnade, såg på teven häromdagen. Det var Skavlan som hade en gäst som sett mycket död som varit på olika katastrofområden. Han var inte rädd för att dö. ” Det är som att somna och aldrig mer vakna”, sa han. Det lättade upp en del i min hjärna då jag älskar att sova men inte vill somna riktigt ännu. Dock hoppas jag på att slippa alla mardrömmar när jag väl träder in i den eviga vilan.

Att jag idag funderar på såna livsavgörande frågor beror på att vår kära granne är väldigt sjuk. Han är gammal men en ack så viktig person i våra liv. Det är en del av min familj. Inga blodsband men en lång och djup samt vacker vänskap. Det gör ont i hjärtat att se honom dålig. Vi gör vad vi kan för att finnas till. Det är livets gång.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s