Jag ut negativa energier när jag själv är hudlös? Jag kanske har ett svar på det men har lagt det så långt inom mig så jag inte hittar tillbaka. Hur får jag till ett skal eller skydd som inte låter varenda liten känsla som inte tillhör mig att stanna utanför. Mitt filter är för löst. Det består utav stora hål i nätverket som låter allting flöda fritt. Det sipprar in för att gärna stanna kvar , boar in sig. Det berör mig, stör mig.
Jag väljer att täppa till med glasväggar som inte syns. Fragment av bitar som är vackra och välslipade. Jag tar skydd och gömmer mig bakom min fasad. Smyger in i mina innersta vrån. Gläds åt att bli mottagen med middag samt leenden. Mottagen med kärlek, promenader samt meditation med levande ljus. Hämtar inspiration, lugn och lycka där jag har det mest av de som vet vad jag behöver bäst.
I Huvudet på Asta 