Vad är viktigt i ditt liv?

Ja, du! Just du, vad tycker du är viktigt i ditt liv. Lever du som du vill? Är du snäll mot dig själv? Gör du saker var dag som du mår bra utav eller går du på ” måsten”? De här orden är likväl direkt riktade mot mig själv som person. Klyschigt? Svar nej. Att göra saker för vårat eget välbefinnande är vi oftast dåliga på. Vi vill så gärna passa in och ha bekräftelse på att vi är omtyckta. Jag har fortfarande svårt att säga nej i vissa lägen. Får en känsla av panik inuti en rädsla men för vad egentligen?

Att få tid att fundera och meditera när man som jag varit hemma sjuk ett tag är nyttigt. Ska jag fortsätta arbeta heltid? Ska jag kanske gå ner till 80-90%. Orkar jag och vill jag ha det såhär. Nu har 2020 varit ett riktigt pruttår på många sätt och jag gissar att jag inte är den enda som varit borta från arbetsplatsen en del. Detta är dock första gången på länge som jag verkligen kopplat bort mitt jobb. Jag tar tag i det som ska göras när jag väl är på plats.

Den här morgonen började redan 04.45. Robban for till jobbet kom in och pussade lite på mig som alltid. Min hjärna gick igång direkt och ville inte somna om. Jag tog en kaffe, bytte om och tog en rejäl powerwalk med musik i lurarna. Det hör inte till vanligheterna men idag fick jag sådan kraft av musiken. Under promenaden planerade jag min frukost. Älskar frukost, har nybakat bröd hemma, glutenfritt. Väl hemma satt jag i uterummet och kikade igenom socialamedier och nu står jag här och skriver av mig igen

Tack för all er kärlek från gårdagens inlägg. Jag mår hyfsat bra i mitt huvud förutom flasharna som duggar tätt. Det är precis som om skiten ska ut när jag har det relativt lugnt för övrigt. Jag kan känna när jag läser det jag skriver om att när du som barn är inne i det så finns det ingen annan verklighet. Det är din förälder en som du uppfostrats att lyda och lyssna på. Du är rädd, ledsen, skäms, känner skuld och du är fast där du är. Det enda du kan göra för att överleva är att stänga av. Stänga av så mycket det bara går. Din ryggsäck blir tung, mörk och tillsluten.

Sen söker du bekräftelse på det sätt du tror är normalt när du blir lite äldre. Vilket i sig resulterade i en väldigt destruktiv och negativ spiral av händelser.Med åren om du tar dig ur det hela hyfsat hel ( utan missbruk, prostitution, psykisk ohälsa mm) förstår du på så många sätt att detta är inte ok. Hela systemet larmar om vittnar om hur ” Djävla fel” det var och är. Nu kan jag inte konfrontera min far. Han är död sedan lång tid tillbaka. Han hade gjort för mycket ont för att få stanna på denna jord. Nog om det för idag.

För idag ska vi måla fönsterfoder ( tvära kast här). Jag ska kl 17.00 tatuera mig för att jag kan och vill. För att det känns viktigt och riktigt för mig. Jag gör saker jag mår bra utav. Var rädd om er. Gör bra saker. Kram ❤

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i trauma, Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s