Att se.

Ensam, naken och hudlös stod jag där i stillhet för att försöka se den vägen som jag nu ska följa. Tystnaden talade i sig själv. Mitt inre undrade vart jag var på väg? Vem är jag ? Vart vill jag gå och vem vill jag vara?

Solen sken på mitt tårfyllda ansikte. Fåglarna kvittrade som i tröst för att få mig att förstå att allt kommer att bli bra om jag bara låter det ske. Vem är jag om jag inte gör som förut? Tankarna snurrade oavkortat i mitt huvud. Känn, bara känn! Tänk inte så jävla mycket. Njut av det du är människa.

Stigen jag nu vandrar tar mig vidare på vägar jag aldrig tidigare vandrat. Skogen så full av den tystnad min själ så väl behöver. Andetagen djupnar för att stilla hjärtats slag. Tiden tickar på men jag har redan glömt den. I det vackra det vardagliga bor stillheten och det jag så väl behöver om jag bara öppnar mina ögon och tillåter mig själv att känna och se, se bortom det jag sett förut. Jag tittar in i mitt inre.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s