Jag ser mig själv

Utifrån liggandes helt i stillhet. Rör jag mig så kommer jag gå sönder än mer. Stirrar in i den blåblommiga tapeten som jag linjerna på utan och innan. Vänder ibland blicken ner till den rutiga mattan. Ett rutmönster i kanten som etsat sig fast i min blick och mitt minne.

Min lilla kropp är spänd i rädsla, rädslan över vad som komma ska och hoppet om att det snart ska gå över. Jag tänker inte, jag känner inte. Jag är själsligt död. Hela jag är död.

Allt det vackra i ett barn tillät du dig att utplåna. En kärlekshandling enligt dig.

Du är död sen långt tillbaka och det är jävligt skönt.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s