För varje lager jag skalar av

Så lättar bördan i mitt sinne. Låter alldeles självklart just nu. Jag har ledig onsdag. Älskar mina lediga onsdagar som är ägnade endast åt mig. Sov till 7.20 kikar på telefonen och tänker: Jag tar ett djupt andetag och går upp sedan. Vaknar kl 9! Det var ett väldigt djupt andetag det. Ler inombords, går upp och tänder ljus för att sedan rulla ut min yogamatta. Med en stor kopp kaffe intill börjar jag sedan sakta att röra på kroppen och ta djupa sköna andetag. Jag lyssnar inåt och rör mig precis så som kroppen vill göra.

Jag har för ett tag sedan lite lätt börjat jogga intervaller. Covid slog sig på andningen en del så jag har så sakta arbetet tillbaka konditionen. Älskar att småjogga, lunka gärna ute i skogen. Nu får jag bromsa mig lite då jag fått problem med vänster sida av ländrygg samt utstrålning ner i vänster ben. Idag blev det även rehab träning på yogamattan. Det sköna i allt är ändå att jag är tillbaka i relativt god fysik. Dock vet jag att jag aldrig mer kommer att pressa mig eller stressa mig igenom träning igen. Ingen mer pannbensträning. Gärna styrketräning men utefter kroppens förmåga. Det är så viktigt att träna styrka när man är tant. Det gäller att vårda sin kropp den tid man har här på jorden. Jag har piskat min alldeles för länge.

Igår såg jag på nyheterna på Tv som kom att handla om Katolska kyrkan samt övergrepp och den tystnadskultur som råder gällande just övergrepp överallt. Antalet barn som utsatts för övergrepp var mellan 200 och 300 000. Man har skyddat förövarna inte barnen. Var finns/fanns alla vuxna människor med ryggrad? Varför tog det så lång tid? I denna miljö är det i stort sett uteslutande män som arbetar. Vad är det för fel på en del män?

Just tystnadskulturen är övergripande när det kommer till övergrepp. Vi behöver prata om det. Det ska ut och förövarna ska ha sina straff. Häng ut dem offentligt. I min familj skalar vi nu av lager för lager och för varje lager som skalas av mår jag bättre. Nu har jag sådan tur att min förövare är död. Samtidigt önskar jag ibland att jag hade möjlighet att prata med honom. Satan! Vad han skulle få höra.

Vi kan väl unisont bestämma att vi bryter all tystnadskultur. Vi anmäler direkt om vi misstänker något. Vi pratar om det och berättar för våra barn att de ska säga ” Stopp min kropp”. Vi har rätten till vår egen kropp ingen ska komma och göra något vi inte vill.

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s