Jag kunde inte skydda dig då jag var skyddslös. Ett blont barn med änglahår som ingenstans hade att fly. Hemmet skulle vara din trygghet och din värme. Hemmet där du skulle känna obönhörlig kärlek.
Jag visste inte bättre. Som jag önskar att det varit annorlunda. Som jag önskar att jag kunde skyddat dig. Jag ser bilden av dig med ett mjukisdjur i famnen. Påklistrat leende i förtvivlan. Det var jul. Då ska man le.
Älskade barn, skammen är inte din att bära. Skulden är inte din. I åratal har du burit ett ok på dina axlar. Känt dig skitig och förbrukad. Älskade barn, jag tar hand om dig nu. Du ska bli fri. ❤
I Huvudet på Asta 