Måndagen! Rosa himmel från fullsatt buss. Helg som passerat i en hastighet du inte visste existerade. Att existera är ibland att i rasande takt se, känna och höra dagarna passera. Carpe diem sägs det.
Här jag är är det stilla, rullar ett mantra i mitt huvud. Jag är inte mina tankar. Jag har tankar har räddat mina nätter den senaste tiden. Det ger mig ro. Sömnen, den viktiga sömnen. Utan den är jag hudlös, sorgsen och utan slut. Likt en halvtom ballong svävandes i ingenting.
Fina möten i helgen med människor som ger så mycket, människor som får mitt hjärta att sjunga. Jag är, jag är tillräcklig där jag är ❤️.
I Huvudet på Asta 