Stirrandes in i stearinljusets låga för att försöka förstå inåt. Vad är inåt, utåt eller framåt. Tillbaka vill hon aldrig, aldrig tillbaka till det som en gång gav skav i hela hennes väsen. Skav som fortplantade sig genom varenda liten cell för att till slut ge upp.
Nu städar hon igenom sin nyfunna tankebana. Rensar liksom bort det som smärtar mest genom ord, text samt stilla varlig handling. Ömsint dammar hon av alla kanter som blivit vässade med åren till nu rundade hörn. Försiktigt går hon fram för att låta tiden sköta sitt och skapa en inre resa som ger henne livet åter.
Vi är inte maskiner vi är människor i stort behov av kärlek. ❤
I Huvudet på Asta 